+
=
Ledighet
Wednesday, July 16, 2008
Monday, July 14, 2008
Det, euhm, liberala Miljöpartiet?
Egentligen borde jag som bloggare ha någon ambition att producera eget material. Men just nu är det semestertider - även från bloggandet - så jag nöjer mig med att skamlöst återposta MP-profilen Zaida Cataláns intressanta syn på diskriminering som fastnade på band i Almedalen:
Utöver att kvinnoförbund ofta framstår som de mest repressiva oavsett påstådd politisk färg går det att göra några andra reflektioner kring förbud mot "diskriminering":
1) Sexistisk reklam är lika lite diskriminerande som när invandrare används för att kränga pizza, eller när politiker avbildas i sarkastiska skämtteckningar. Diskriminering sker när någon bryter mot en princip om lika behandling. Det är löjligt att ropa diskriminering när tillståndet är att allt kan avbildas klichémässigt eller kommenteras sarkastiskt. Lika behandling betyder att alla behandlas enligt samma princip, inte på samma sätt.
2) Att mena att kvinnor, eller män, i gemen blir kränkta av t ex lättklädd reklam är dels för en enskild att göra sig till talesperson för en hel grupp, och dels är det en moraliskt ohållbar ståndpunkt: Diskriminering sker mot individer, inte mot grupper. De senare kan inte åberopa några moraliska rättigheter eftersom de är tankeföreställningar.
3) Även om vi ger Catalán rätt uppstår frågan hur vi avgör vilken reklam som ska förbjudas. Eftersom det är en definitionsmässigt subjektiv fråga om man upplever sig "kränkt" av sexistisk reklam uppstår godtycke. Vi måste också väga det eventuellt goda med förbud gentemot värdet i yttrandefriheten som skulle kringskäras, och den makt över ordet vi skulle lägga i händerna på politiker. Jag vet vilket jag väljer varje gång.
Miljöpartiet försöker casha in politisk valuta genom att utropa sig till partiet för liberaler. Hade jag varit opolitisk liberal hade jag fortfarande känt mig mest bekväm i det blåa blocket när melonpartiet huserar åsikter som Zaidas.
Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, Zaida Catalán, diskriminering
Utöver att kvinnoförbund ofta framstår som de mest repressiva oavsett påstådd politisk färg går det att göra några andra reflektioner kring förbud mot "diskriminering":
1) Sexistisk reklam är lika lite diskriminerande som när invandrare används för att kränga pizza, eller när politiker avbildas i sarkastiska skämtteckningar. Diskriminering sker när någon bryter mot en princip om lika behandling. Det är löjligt att ropa diskriminering när tillståndet är att allt kan avbildas klichémässigt eller kommenteras sarkastiskt. Lika behandling betyder att alla behandlas enligt samma princip, inte på samma sätt.
2) Att mena att kvinnor, eller män, i gemen blir kränkta av t ex lättklädd reklam är dels för en enskild att göra sig till talesperson för en hel grupp, och dels är det en moraliskt ohållbar ståndpunkt: Diskriminering sker mot individer, inte mot grupper. De senare kan inte åberopa några moraliska rättigheter eftersom de är tankeföreställningar.
3) Även om vi ger Catalán rätt uppstår frågan hur vi avgör vilken reklam som ska förbjudas. Eftersom det är en definitionsmässigt subjektiv fråga om man upplever sig "kränkt" av sexistisk reklam uppstår godtycke. Vi måste också väga det eventuellt goda med förbud gentemot värdet i yttrandefriheten som skulle kringskäras, och den makt över ordet vi skulle lägga i händerna på politiker. Jag vet vilket jag väljer varje gång.
Miljöpartiet försöker casha in politisk valuta genom att utropa sig till partiet för liberaler. Hade jag varit opolitisk liberal hade jag fortfarande känt mig mest bekväm i det blåa blocket när melonpartiet huserar åsikter som Zaidas.
Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, Zaida Catalán, diskriminering
Saturday, July 5, 2008
Gone fishing
i en damm.. Jag åker nu till Visby för årets politikerkollo, därefter försvinner jag på semester. Sporadiska uppdateringar utlovas. Kolla under tiden in Politikerbloggen, och den för varje år allt mer imponerande Almedalsbloggen, som nu också länkar in relevanta blogginlägg från knuff.se.
Friday, July 4, 2008
Syndikalistisk moralism är fortfarande moralism
Niklas Svenlin, syndikalisten som hotade om blockad av en bensinback för han var "kränkt" över att sälja Slitz och Moore, har tagit bladet från mun och förklarar sitt agerande på Expressens debattsida. I sak framför han två argument: dels att "Slitz-kvinnan" inte är en arvtagerska av den "fria sexuella traditionen" i Sverige, dels att "grabbtidningar" objektifierar kvinnor, och att det är fel.
Vad den fria sexuella traditionen är utöver rätten till sin kropp förklarar aldrig Niklas. Däremot framkommer att han är ensamt definierar vad det innehåller. Fri sexualitet är kort sagt, det Niklas säger att det är. I min enfald trodde jag att begreppet frihet omsatt i sexuell praktik innebar en respekt för pluralism - hockey-killen får sin Slitz-brud och popfrillorna kan spana efter indiebrudar, typ. Nej, ty Slitz-bruden har "tillfångatagits" av en "ny-gammal könsordning" och det är fel.
Ska det moraliseras borde man dock först ha på fötterna. Innan 60-talets frihetliga revolution var sex i stort sett en tabubelagd fråga - särskilt för kvinnor. Frågan är om Niklas alltid har varit för "kränkt" för att öppna en grabblaska. Antagligen. Annars hade han sett att kvinnorna behandlas som sexuella varelser i reportagen. Vi är en mils vidd från 50-talets instängda kvinnliga sexualitet. Fångatagen var kvinnan innan den sexuella revolutionen. Den promiskuösa Slitz-bruden och samhället där sex inte uteslutande är en angelägenhet kontrollerad av fadern och maken är ett resultat av den frihetliga revolution som tog fart på 60-talet. Den tradition som en frihetlig vänster deltog i, men som Niklas med all tydlighet inte tillhör.
Inte heller argumentet om objektifiering håller vid granskning. Problemet är uppenbarligen inte objektifieringen per se, Svenlin verkar inte ha problem med det i t ex reklam, där vackra kroppar och ansikten används för att sälja allt ifrån parfym, senaste modet och underkläder. Niklas gillar inte objektifieringen när det finns en sexuell klangbotten. Men objektifiering är inte definitionsmässigt fel. Jag hoppas alla vid tillfälle blir objektifierade, livet hade varit tråkigt annars! Att vara ett objekt utesluter inte att man är något annat i en annan situation. I sexuella sammanhang är inte motpartens intellektuella kvalitéer kanske det första i tankarna, den andre är ett sexuellt objekt, och vice versa. Det är OK.
Objektifiering kan vara fel - när det sker ofrivilligt under tvingade former. Men Slitz-brudarna är inte de viljelösa våp förbudsivrare försöker måla ut dem som. De väljer att frivilligt mot betalning ställa upp på bilder. I sak är det ingen som helst skillnad mellan valfri Slitz-brud och underklädesmodeller - de är i båda fallen driftiga entreprenörer, ofta personliga varumärkesbyggare som väljer att slå en slant av sitt utseende. Vill Niklas Svenlin förbjuda även underklädesreklam? Det är nästa logiska steg i den, eh, "frihetliga" tradition han verkar i.
Oavsett om man gillar "grabbtidningar" eller ej borde varje människa som gör något anspråk på att försvara en sexuell frigörelse inte hota att blockera en affär som säljer tidningar producerade under frivilliga former av alla inblandade, till människor som frivilligt köper dem. Syndikalistisk moralism är fortfarande moralism.
Intressant? Andra bloggar om Niklas Svenlin, syndikalisterna, moralism
Vad den fria sexuella traditionen är utöver rätten till sin kropp förklarar aldrig Niklas. Däremot framkommer att han är ensamt definierar vad det innehåller. Fri sexualitet är kort sagt, det Niklas säger att det är. I min enfald trodde jag att begreppet frihet omsatt i sexuell praktik innebar en respekt för pluralism - hockey-killen får sin Slitz-brud och popfrillorna kan spana efter indiebrudar, typ. Nej, ty Slitz-bruden har "tillfångatagits" av en "ny-gammal könsordning" och det är fel.
Ska det moraliseras borde man dock först ha på fötterna. Innan 60-talets frihetliga revolution var sex i stort sett en tabubelagd fråga - särskilt för kvinnor. Frågan är om Niklas alltid har varit för "kränkt" för att öppna en grabblaska. Antagligen. Annars hade han sett att kvinnorna behandlas som sexuella varelser i reportagen. Vi är en mils vidd från 50-talets instängda kvinnliga sexualitet. Fångatagen var kvinnan innan den sexuella revolutionen. Den promiskuösa Slitz-bruden och samhället där sex inte uteslutande är en angelägenhet kontrollerad av fadern och maken är ett resultat av den frihetliga revolution som tog fart på 60-talet. Den tradition som en frihetlig vänster deltog i, men som Niklas med all tydlighet inte tillhör.
Inte heller argumentet om objektifiering håller vid granskning. Problemet är uppenbarligen inte objektifieringen per se, Svenlin verkar inte ha problem med det i t ex reklam, där vackra kroppar och ansikten används för att sälja allt ifrån parfym, senaste modet och underkläder. Niklas gillar inte objektifieringen när det finns en sexuell klangbotten. Men objektifiering är inte definitionsmässigt fel. Jag hoppas alla vid tillfälle blir objektifierade, livet hade varit tråkigt annars! Att vara ett objekt utesluter inte att man är något annat i en annan situation. I sexuella sammanhang är inte motpartens intellektuella kvalitéer kanske det första i tankarna, den andre är ett sexuellt objekt, och vice versa. Det är OK.
Objektifiering kan vara fel - när det sker ofrivilligt under tvingade former. Men Slitz-brudarna är inte de viljelösa våp förbudsivrare försöker måla ut dem som. De väljer att frivilligt mot betalning ställa upp på bilder. I sak är det ingen som helst skillnad mellan valfri Slitz-brud och underklädesmodeller - de är i båda fallen driftiga entreprenörer, ofta personliga varumärkesbyggare som väljer att slå en slant av sitt utseende. Vill Niklas Svenlin förbjuda även underklädesreklam? Det är nästa logiska steg i den, eh, "frihetliga" tradition han verkar i.
Oavsett om man gillar "grabbtidningar" eller ej borde varje människa som gör något anspråk på att försvara en sexuell frigörelse inte hota att blockera en affär som säljer tidningar producerade under frivilliga former av alla inblandade, till människor som frivilligt köper dem. Syndikalistisk moralism är fortfarande moralism.
Underklädesmodeller - också tillfångatagna?
Intressant? Andra bloggar om Niklas Svenlin, syndikalisterna, moralism
Thursday, July 3, 2008
Stekare mot FRA
Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden inför konceptet "stekare mot FRA" när de skriver om kvällens fest:
Inför kvällen har vi världspremiär för en ny drink! Den heter Mikael Odenberg. Den är en variant på Fidel Castro men ingen vet riktigt vad den innehåller. En nämnd ska tillsättas för att reglera hur den blandas. Försvarsdepartementet säger sig ha snappat upp originalreceptet från förra regeringen och försäkrar alla som tvivlar om att den ska att vara jättegod!
Jag tar en Micke tack!
Inför kvällen har vi världspremiär för en ny drink! Den heter Mikael Odenberg. Den är en variant på Fidel Castro men ingen vet riktigt vad den innehåller. En nämnd ska tillsättas för att reglera hur den blandas. Försvarsdepartementet säger sig ha snappat upp originalreceptet från förra regeringen och försäkrar alla som tvivlar om att den ska att vara jättegod!
Jag tar en Micke tack!
Oh, the irony
Politikerbloggen rapporter att ett mejl från folkpartistiska riksdagsledamoten Gunnar Andrén om Camilla Lindbergs ställningstagande mot FRA-lagen har kommit på avvägar till Expressen. Tydligen är Mikael Trolin (också FP) vars sambo fick mailet den som vidarebefodrade det.
Andrén kallar nu detta för "gestapometoder" och "stöld av egendom". Till politikerbloggen kommenterar han händelsen:
Ligger det inte i hela tanken med brevhemligheten att ett brev mellan två personer inte ska spridas vidare av en tredje person? Jag har aldrig skickat vidare ett brev till Expressen, Politikerbloggen eller till säkerhetspolisen. I ett annat land skulle det kunnat vara stasi eller gestapo.
Detta säger alltså mannen som deltog i att rösta igenom den mest integritetskränkande lagstiftningen i modern tid som avskaffar just brevhemligheten. På Trolins blogg kan du höra den stringenta argumentationen fångad på band. Övriga kommentarer känns, eh, överflödiga.
Andrén kallar nu detta för "gestapometoder" och "stöld av egendom". Till politikerbloggen kommenterar han händelsen:
Ligger det inte i hela tanken med brevhemligheten att ett brev mellan två personer inte ska spridas vidare av en tredje person? Jag har aldrig skickat vidare ett brev till Expressen, Politikerbloggen eller till säkerhetspolisen. I ett annat land skulle det kunnat vara stasi eller gestapo.
Detta säger alltså mannen som deltog i att rösta igenom den mest integritetskränkande lagstiftningen i modern tid som avskaffar just brevhemligheten. På Trolins blogg kan du höra den stringenta argumentationen fångad på band. Övriga kommentarer känns, eh, överflödiga.
Subscribe to:
Posts (Atom)
