Plattskatt är en knepig fråga

I går uppdagas en konfliktlinje mellan CUF och moderpartiet (SvD). Jörgen Johansson, partiets skattepolitiska talman, avfärdar CUF-förslaget på platt skatt inför kommande stämman. Men inte på särskilt sakliga grunder, Johan Pettersson kliar med rätta sig i huvudet. Även Karl Malmqvist kommer med relevanta invändningar mot kritiken. Frågan om platt skatt är dock alltjämt snårig. Själv är jag ambivalent inställd. Intuitivt tycker jag det är en sympatisk tanke att rika(re) betalar större andel av sin inkomst än fattiga.

Argumenten för platt skatt är i huvudsak tre: Dels är det ett enkelt system som i princip omöjliggör skatteplanering och fusk. Marginaleffekterna är icke existerande - det lönar sig alltid att jobba lite extra. Och till sist, ett rättviseargument - det är helt enkelt inte rättvist att beskatta hårt arbetande människor progressivt. De två första är objektivt helt korrekta. Det är på rättviseargumentet det blir krångligt, och subjektivt.

En vänsternisse skulle mena att "rättvisa" är stort fackligt inflytande och små inkomstskillnader. Min ekonomiskt-egalitära princip är att jag är för det som ekonomiskt gagnar de sämst ställda i absolut mening. Ojämlikheter i inkomst är acceptabla så länge det gagnar de med minst mest.

Det går, som jag har tagit upp innan, att helt enkelt åberopa Laffer-kurvans giltighet och Rawls differensprincip som jag formulerade i egna ord ovan och lägga diskussionen på hyllan. Plattskatt är toppen. Att Laffer-kurvan skulle vara giltig är dessvärre omtvistat, och en platt skatt tenderar också att ha en regressiv effekt, vilket går stick i stäv med differensprincipen.

Ju mindre du tjänar i ett plattskattesystem ju högre andel av din inkomst går bort i skatt. Ett progressivt system har inbyggda problem, vilka inte förmildras av snårig svensk skattelagstiftning. Men lika väl som det kan tyckas vara orättvist att få en höre procentsats i skatt ju större inkomst man får, måste vi ha i minnet att ett progressivt system också ger låginkomsttagare mindre skatt relativt höginkomsttagare.

Detta gör att progressiva system på ett principiellt plan uppfyller differenskriteriet, medan platta system faller redan vid startskottet. Progressivt beskattning kan inte bli regressiv. Till syvene och sist kokar frågan för en liberal som omhuldar differensprincipen ned till om platt skatt rent reellt ekonomiskt gagnar de med lägst inkomster. Plattskattens regressiva natur till trots tenderar länder med platta system att attrahera oerhörda investeringar som även höjer de med lägst inkomst.

Frågan om plattskattens nationalekonomiska effekter uppfyller det filosofiska kravet är således fortfarande öppet för diskussion.