Libertariansk replik

Mattias Svensson svarar på gårdagens replik på hans ursprungliga inlägg om socialliberalismen som tydligen inte alls var liberal.

Svensson menar att min invändningen att distinktionen mellan negativa och positiva rättigheter är bristfällig, inte är värd någon större vikt. Detta eftersom boken jag länkar till som konstaterar att kostnaden för att upprätthålla de negativa friheterna förutsätter de facto positiva rättigheter som utbildningsväsen, sjukvård, osv. som servar en modern stats tjänstemannakader, har kritiserats av libertarianer på Amazon. Slagkraftigt.

Svensson skriver "Jag ser inte detta som någon avgörande invändning mot distinktionen därför att med positiva rättigheter är hela idén att staten ska ägna sig åt att dela ut resurser som ursprungligen var någon annans"

Ovanstående är ett intuitivt argument. Sker en överföring frivilligt är den legitim. Att staten med tvångsmakt beskattar människor för att skapa/upprätthålla positiva rättigheter är fel - men inte fel baserat i en djupare politisk-filosofisk princip, utan strikt intutivt. Konsekvensen av Svenssons argumentation är att de med egenskaper som värderas på marknaden blir rika medan handikappade eller andra oförmögna att tjäna pengar på sina förmågor kommer svälta. Vanligen invänder libertarianer att sänker vi bara skatten kommer rika mer än gärna finansiera sjukvård och fattighjälp genom sin godhet, ty solidaritet kan inte tvingas fram. Förvisso rätt. Men man undviker att bemöta att positiva rättigheter är just det, rättigheter. De ska inte "garanteras" genom välvilja. De ska upprätthållas med statens tvångsmakt. På samma sätt som Svensson, antar jag, tycker det är legitimit att beskatta alla inom en stat för att finansiera polisen.

Svensson bemöter argument att frihet är en resurs som kan skapas och fördelas likt alla andra resurser, med att socialliberaler tydligen tycker att statens roll är att bota alla krämpor och likställa allas fysik. Så är det givetvis inte. En ideologiskt bevandrad man som Mattias vet lika väl som mig att modern socialliberalism utvecklades i polemik mot utilitarism, och både libertarianism och vi vanliga liberaler drar mycket ifrån kantiansk filosofi om människan som mål. Således anser både jag och min debattmotståndare att människor bör behandlas lika, och det därför finns gränser för hur människor får användas för att andra ska få det bättre. Det är inte där konfliktlinjen går, även om min motdebattör gärna vill påskina det.

Mattias fortsätter: "Enligt mitt enkla sätt att se på saken är man inte mindre fri för att det är synd om en, det är två helt olika saker. Bör så vara också, för annars görs vi till trälar under andras lidande"

Frågan är egentligen vad är frihet? Ska vi tro på Svensson är det något eteriskt inre väsen som alla oavsett livssituation har lika av. Alla är lika fria oavsett vilka sociala sammanhang de ingår i eller vilka livsförutsättningar de har. Det spelar ingen roll om du ligger i järnlunga eller i VD-stolen. Ponera att vi en brunn där en människa av ren klumpighet har ramlat ned i, och en annan blir nedputtad. Enligt libertariansk filosofi har vi här en helt fri människa och en som lidit en grov frihetsinskränkning. Trots att deras situation i all vesäntlighet är identisk. Är inte frihet mer än att inte blir misshandlad eller rånad? Är det inte valmöjligheter i livet? Den socialliberala ståndpunkten är att två människor med samma valmöjligheter definierade utifrån fysisk och social situation är lika fria.

Mattias fortsätter med att invända "Att det är synd om någon innebär inte att han/hon eller staten har rätt att tvinga andra människor att göra dem till målet för deras liv."

Argumentationen ovan följer den vanliga libertarianska linjen om en digital syn på livet. Ger staten en rullstol till en handikappad - japp, då lever Mattias under statens stövel enkom för att garantera handikappade hjälp. Att staten erbjuder individer med vissa egenskaper resurser och tar ut en skatt för att finansiera det, är enligt Mattias att jag ger specifika absoluta rättigheter över andras resurser till specifika individer. I själva verket är skälet att skapa en mer hederlig chans i livet oavsett ekonomisk bakgrund eller fysiskt tillstånd. Enligt argumentationslinjen han driver förhindrar jag nu honom från att ha andra mål än det statligt påtvingade att vara skattebas för rullstolsfördelning. Svensson försöker påskina att jag ger valda minoriteter absolut rätt över andras resurser, när jag i själva verket förkastar hela den libertarianska definitionen kring absoluta rättigheter till yttre resurser.

Har Mattias bara ett intresse i livet som absolut kräver precis varenda krona av hans lön är det en relevant invändning att ofrivillig fiansiering av rullstolar gör handikappade till målet. Men jag tror inte att han har det. Därför går det inte kategoriskt säga att skatt per definition innebär att den enskilde lever uteslutande för andra. Kritiken träffar även absoluta libertarianska krav på skatt för finansiering av rättsväsendet. Jag lever logiskt sett "för andra" oavsett vilka rättigheter jag finansierar åt andra enligt det argumentet.

Just resurser är en intressant infallsvinkel när vi ska kritisera libertarianism. Mattias utgår ifrån att självägarskap automatiskt leder till äganderätt. Det stämmer när det gäller den egna individen. Men de yttre resurser som skapas, utbyts eller approprieras kommer inte enkom ur den egna individen. Allting har - i något led - inslag av natur i sig. Libertarianismens huvudideolog, Nozick, såg också detta. Hans idé om äganderätt är att har någon en legitim rätt till en produkt har denne också legitim rätt av avyttra till en annan. Min rätt till t ex en bit mark är bara lika stor som den tidigare ägaren, som i sin tur har lika stor rätt som den tidigare, osv. ända tillbaka till den ursprungliga approprieringen vi förutsätter är legitim. Men baksidan av detta argument enligt Nozick själv är att är det ursprungliga förvärvet illegitimt blir följaktligen alla efterföljande förvärv också det. Själva avyttringsmekanismen - marknaden - har ingen bäring på legitimitet i sig.

Här ställs libertarianismen inför en paradox. Kan vi inte identifiera en princip för ett legitimt förvärv av oägda resurser blir alla efterföljande förvärv per definition illegitima. Är de det, då existerar inte längre något försvar för strikt negativa rättigheter - ty staten kan inte stjäla något om äganderätten hos de enskilde är illegitim. Gör användningen av våld det ursprungliga förvärvet och följdaktligen alla efterkommande förvärv illegitima, innebär det att det inte existerar moraliska skäl till varför staten inte ska vara berättigad att konfiskera egendom för att t ex upprätthålla positiva rättigheter. Hävdar man däremot att det ursprungliga förvärvet är legitimt trots att våld användes för att ta det, kan man inte hävda något moraliskt fel när staten i sin tur med våld konfiskerar egendomen.

Svensson skriver "Den ordning jag förespråkar, där politikens ledvärde är individens frihet och fria marknader (alltså frivilligt utbyte mellan människor) har också en term: liberalism"

Ett vanligt tecken på extremism är att placera in alla motståndare i samma ideologiska fack. Guilt by association. I Svenssons polära verklighet finns det bara libertarianer och grader av sosse. Fast detsamma skulle en inbiten bokstavskommunist givetvis också säga. Det finns bara renlärliga kpml(r):are och resten är liberaler. Och så är synen för alla med en inskränkt syn på ideologi. Det finns bara vi och dom. Ungefär ett lika intellektuellt hederligt politiskt-filosofiskt argument mot socialliberalism som att exemplifiera en ideologis felaktighet genom en DN-skribents kåserier.. Går vi istället efter en vedertagen minimidefinition jag tror varenda statsvetare, politisk teoretiker eller idéhistoriker kan skriva under på och som finns i NE är liberalism en "samhällsåskådning och politisk ideologi med den enskilda människans frihet i centrum".

Jo, och så drar Svensson upp det där om Nozick också. Fast det gör även Christian Gergils, jag citerar Nozick: "Jag tror att vi skulle kunna behöva något visst statligt ingripande om det fria samhället visade sig leda till att folk ligger och svälter".

Oj! Jag antar att han likt Mill sällar sig till det socialistiska gänget?


Intressant? Andra bloggar om Mattias Svensson, Robert Nozick, libertarianism