Vänsterbloggaren Magnus Ljungqvist hakar på och kallar det för motspinn. Det är onekligen svårt att förneka att så skulle vara fallet. Vad skulle det annars vara?
Magnus fortsätter med att han är "oerhört skeptisk" till alla sådana tips som hamnar i hans brevlåda, i det aktuella fallet kan man gissa kanske för att han likt Sahlin tillhör oppositionen. Magnus fortsätter med att han vill vara säker på vem avsändaren är, och att detta är ett viktigt etiskt ställningstagande, retoriskt frågande "vill jag gå i ledband hos spindoktorer och PR-konsulter?" Vem vill det? Men att mena att en bloggpost till ett YouTube-klipp skulle vara fråga om ett ledband är att sätta upp en falsk dikotomi. I Ljungqvists sinnevärld är man tydligen "fri" och man kategoriskt nekar alla inviter ifrån spindoktorer, och motsatsen om man postar ett enda blogginlägg där någon annan har gjort researchen.
I själva verket är det inte svårare än att jag och flera med mig fick ett tips på ett klipp, och vi som postade det gjorde det ur övertygelsen att det var en relevant kritik mot oppositionens höga svansföring. Mona Sahlin är den vandrande dubbelmoralen med sitt track-record vad gäller svarta tjänster. I det aktuella fallet - för alla av oss som postade klippet - var det inte svårare än våra åsikter och intressen sammanföll med en onämnd person på en PR-byrå, som ingen faktiskt tycks veta mailade "i tjänst" eller som privatperson.
Oavsett blir kritiken mot Sahlins dubbelmoral inte mindre om youtube-länkar skickas i ett led av jobbet, eller efter arbetstid. Om den aktuella personen mailade antingen i jobbets regi eller privat spelar faktiskt heller ingen roll så länge valet att posta klippet är frivilligt. Jag är ensam herre över min blogg, och enbart jag avgör vad som postas. Den politiska varudeklarationen står i högerspalten.
På tal om suspekta avsändare kan det vara intressant att notera att Magnus Ljungqvist som deklarerar att han "postar i egenskap av privatperson" inte upplyser på sin blogg att han är anställd av SAP som pressekreterare. Skrev han sin bloggpost - sin egen motspinn - på arbetstid kan det vara graverande för trovärdigheten enligt det egna resonemanget. Ljungqvist må vara anställd av SAP, men det är ingenting jag håller emot honom. Han har fel i sitt resonemang av andra anledningar. En story ska inte bedömas efter avsändare, utan efter nyhetsvärde.
Även Ingerö, Pedersen och Neo har bloggat om detta.
Jag vet att bloggens uppdateringstakt har fått lida på sistone, detta p.g.a. en saftig förkylning som har däckat mig, och en kurs i avancerad statsvetenskapligt metodologi som tar övrig tid och ork i anspråk. Jag kan tyvärr inte lova någon bättring under de närmaste veckorna.
Intressant? Andra bloggar om PR, Mona Sahlin
2 comments:
Var inte så jävla vek! Lite förkylning och utbildning får inte släcka CUF:s politiska låga i Uppsala. ;)
Är inte det här klippet väldigt gammalt, förresten? Jag vill minnas att jag såg det redan i valrörelsen. Sedan håller jag med oma tt det inte spelar någon roll vem som lagt fram uppgifterna så länge de är sanningsenliga - och detta har väl ingen betvivlat, så vitt jag vet.
Nej.. jag får rycka upp mig. ;) Jag har dessvärre aldrig kunnat skriva texter på kommando, utan skriver när andan faller på. Andan är inte lika stark när man pluggar tio timmar per dag.
Klippet är väldigt gammalt, stämmer. Såg det också i samband med valrörelsen.
Herr Ljungqvist tycks basera nyhetsvärde efter källa. Vilket givetvis är huvudlöst. Vad gäller ledbanden bör man kanske fråga sig vem som går i vems, när det är ett ömsesidigt utbyte.
/Oscar
Post a Comment