Träffa CUF:s förbundsordförande

I morgon den 30:e kommer Magnus Andersson till Uppsala för att sprida det goda ordet på Fyrisskolan och Ekebygymnasiet. Senare på kvällen kommer Magnus, vi i Uppsala Stads CUF och Centerstudenterna att inta Norrlands Nation, där Magnus kommer att snacka lite och det bjuds på (alkoholfria) drinkar.

Känner du för att snacka med oss, ställa frågor till Magnus, klaga, eller hylla CUF, kom förbi sal K1 på Norrlands Nation kl 18:30! Entré ifrån Västra Ågatan. Välkomna!

Intressant? Andra bloggar om CUF, Uppsala Stads CUF, Magnus Andersson

Skademinimering eller förbud

Ett ovanligt späckat schema gör det svårt att skriva längre blogginlägg. Innan jag far iväg mot Enköping för att delta i CUF:s solidaritetskampanj (förtjänt av ett eget inlägg senare) hinner jag dock tipsa om de senaste inläggen i den debatt som med regelbundenhet brukar dyka upp på nätet.

En manlig prostituerad har skapat en viss debatt med sitt inlägg på Expressen för några dagar sedan. Kristina Lindqvist a.k.a. bloggosfärens radikalfeministiska syrra svarar på samma sida med att "man inte behöver vara moraltant för att ogilla sexköp". Den onämde prostituerades replik är så pass bra att den egentligen inte behöver kommenteras:

"Inom de flesta yrken finns det starka och svaga yrkesutövare. I den svaga gruppen hittar vi utbrända, självmördare och samhällets sorgebarn. Om vi skulle kriminalisera alla yrken där det finns människor som far illa fysiskt eller psykiskt skulle vi inte ha många yrken kvar. Ett bättre alternativ kanske är som vi gjort med de grövsta, farligaste kroppsyrkena: lagar om arbetstider, skydd, fackligt arbete, vård av anställda, etcetera".

Han fortsätter:

"Jag har fortfarande svårt att se prostitutionen i sig som orsaken att en del horor lever i djup misär. Prostitutionen är ju för denna grupp snarare ett symptom på en trasig uppväxt, drogproblem och inte så sällan psykisk sjukdom. Helt enkelt för att prostitutionsmarknaden, liksom småbrottslighet och tiggeri inte har några som helst inträdeskrav. En hora i misär som utnyttjas av vidriga kunder som ingen hora med självaktning och valfrihet skulle acceptera är något som berör – eller borde beröra – alla vettiga människor starkt. Då tenderar vi att skylla på den faktor vi inte vet så mycket om: prostitutionen i sig. Men då blandar vi ihop orsak och verkan."

Arbetarklassnära tjänster

Bloggen får fortsätta gå på halvfart ett tag till. I skarven mellan metodologiplugg, distriktsstämmor och sömn hinner jag notera att UNT har en - för vänstern - pikant artikel i dag.

I vänsterns världsbild är avdrag för hushållsnära tjänster "pigavdrag" (allt för att få rätt associationer). Statistiken ifrån Uppsala talar dock ett annat språk: 75% av beställarna är kvinnor, och gruppen utgör ett tvärsnitt utav befolkningen. Det vill säga tvärt emot vänsterns nidbild att avdraget riktas mot rika boende i villor. Tvärsnittet i Sverige är låg- och medelinkomsttagare boende i hyres- eller bostadsrätter.

Med andra ord, den grupp som har sparkapital på mindre än 28 000 och har svårt att ekonomiskt hantera en trasig tand eller tvättmaskin. Det är ganska illa ställt för överklassen vad det verkar..

Nya Alan Greenspan

Lackmustestet för den amerikanska ekonomins form? När amerikanska rappare börjar flasha euros istället för dollar i sina videos. Wall Street Journal har storyn.

Avsändare spelar ingen roll

Ett mindre diskussion har uppstått i bloggosfären efter det inlägg där Isobel Hadley-Kamptz "outade" att youtube-klippet på Sahlins synder som postades på flera borgerliga bloggar spreds av en person anställd på en PR-byrå.
Vänsterbloggaren Magnus Ljungqvist hakar på och kallar det för motspinn. Det är onekligen svårt att förneka att så skulle vara fallet. Vad skulle det annars vara?

Magnus fortsätter med att han är "oerhört skeptisk" till alla sådana tips som hamnar i hans brevlåda, i det aktuella fallet kan man gissa kanske för att han likt Sahlin tillhör oppositionen. Magnus fortsätter med att han vill vara säker på vem avsändaren är, och att detta är ett viktigt etiskt ställningstagande, retoriskt frågande "vill jag gå i ledband hos spindoktorer och PR-konsulter?" Vem vill det? Men att mena att en bloggpost till ett YouTube-klipp skulle vara fråga om ett ledband är att sätta upp en falsk dikotomi. I Ljungqvists sinnevärld är man tydligen "fri" och man kategoriskt nekar alla inviter ifrån spindoktorer, och motsatsen om man postar ett enda blogginlägg där någon annan har gjort researchen.

I själva verket är det inte svårare än att jag och flera med mig fick ett tips på ett klipp, och vi som postade det gjorde det ur övertygelsen att det var en relevant kritik mot oppositionens höga svansföring. Mona Sahlin är den vandrande dubbelmoralen med sitt track-record vad gäller svarta tjänster. I det aktuella fallet - för alla av oss som postade klippet - var det inte svårare än våra åsikter och intressen sammanföll med en onämnd person på en PR-byrå, som ingen faktiskt tycks veta mailade "i tjänst" eller som privatperson.

Oavsett blir kritiken mot Sahlins dubbelmoral inte mindre om youtube-länkar skickas i ett led av jobbet, eller efter arbetstid. Om den aktuella personen mailade antingen i jobbets regi eller privat spelar faktiskt heller ingen roll så länge valet att posta klippet är frivilligt. Jag är ensam herre över min blogg, och enbart jag avgör vad som postas. Den politiska varudeklarationen står i högerspalten.

På tal om suspekta avsändare kan det vara intressant att notera att Magnus Ljungqvist som deklarerar att han "postar i egenskap av privatperson" inte upplyser på sin blogg att han är anställd av SAP som pressekreterare. Skrev han sin bloggpost - sin egen motspinn - på arbetstid kan det vara graverande för trovärdigheten enligt det egna resonemanget. Ljungqvist må vara anställd av SAP, men det är ingenting jag håller emot honom. Han har fel i sitt resonemang av andra anledningar. En story ska inte bedömas efter avsändare, utan efter nyhetsvärde.

Även Ingerö, Pedersen och Neo har bloggat om detta.

***
Jag vet att bloggens uppdateringstakt har fått lida på sistone, detta p.g.a. en saftig förkylning som har däckat mig, och en kurs i avancerad statsvetenskapligt metodologi som tar övrig tid och ork i anspråk. Jag kan tyvärr inte lova någon bättring under de närmaste veckorna.

Intressant? Andra bloggar om PR, Mona Sahlin

Avd: Sten i glashus

Eller varför dubbelmoral inte är dubbelt så bra.

”De nya allvarliga uppgifterna om de moderata statssekreterarna gör att man måste ställa frågan, är det en kultur inom moderaterna vi bevittnar, ett beteende inom en samhällsgrupp som ogillar skatter och därför tar sig friheter att bryta mot reglerna?"

- Mona Sahlin

Schools out.. for good?

Att vara en del av borgerligheten är inte alla gånger lätt. Kroniskt låga opinionsiffror, och den ena Moderat-skandalen efter den andra. Men några ljusglimtar finns fortfarande i den politiska tillvaron. Den socialdemokrat som fick jobbet som partiordförande när alla andra tackade nej har stött på patrull i sina försök att förändra skolpolitiken.

Den ursprungliga planen att fatta beslut om ny skolpolitik över huvudet på fotfolket nästa vecka skjuts upp till kongressen 2009. Att vara Sahlin kan inte vara kul - med all sannolikhet kommer kongressen inte gå på hennes linje. Tidigare tungviktare, f.d. skolminister Baylan, har stångat sig blodig i försök att reformera den socialdemokratiska laissez faire-skolan två kongresser i rad. I valet 2010 kommer med stor sannolikhet borgerligheten ensamt gå till val på den skolpolitik som svenska folket, och socialdemokratiska kärnväljare föredrar. Det vill säga, den där en lärare får beslagta mobiltelefon, betyg inte ses som höjden av ondska, och kunskap premieras.

Partiledningen kunde lika gärna ha döpt sitt förslag till ett nytt skolprogram till "borgerligheten hade rätt". Det implicita syftet, trots de öppna frågorna, har givetvis varit att överge en skolpolitik väljare saknar förtroende för. För Sahlin är misslyckandet med skolpolitiken - ett av de minst kontroversiella områderna bland kärnfrågorna i valen - ett kvitto på att hennes mandat inom partiet alltjämt är lågt. Planen att fortsätta den ytterst modesta triangulering av borgerlig politik, och desarmeringen av vårt paradämne är de facto stoppad.

Skolpolitik är för övrigt ett intressant område att iakta hur socialdemokratin har förskjutit sin position. Bland historielösa ungsocialister är det populärt att klaga på "major Björklund" och oja sig över betyg och kunskapskontroller. För den gamla socialdemokratin var kunskap ett av de högre värderna. Man avundades borgerlighetens kunnande. Den svenska moderna skolan så den skapades av (S) fanns till för att sprida kunskapens ljus även över arbetarbarnen.

Med detta i åtanke är SSU:s och Vänsterpartiets utpräglade förakt för kunskapskontroller direkt tragisk. Det finns ingenting som utjämnar livschanser så mycket som en bra skola. En bra skola förutsätter att de som inte har egna lugna rum att läsa läxor i, med akademiskt utbildade föräldrar tittandes över axeln, får den miljö de kan inta kunskap på bästa sätt.

Betyg är enbart en stämpel i skolan där det vare sig ges resurser eller möjligheter att förbättra sig. Betyg ska vara en kontrollstation. När studentmössan har åkt av är det ett sätt för de utan kontakter att hävda sig i konkurrensen. Titta på pappret - jag kan också! Utan detta frodas nepotismen. I den socialdemokratiskt missriktade nivelleringsivern gör man alla, inte minst arbetarklassbarn, en otjänst. Lika värde kan inte tillåtas vara att vissa inte får vara bättre i skolan än andra.

Intressant? Andra bloggar om skolan, Mona Sahlin