Tuesday, April 1, 2008

Tibet är inte ett frihetsprojekt

Mycket kan sägas om Tibet, och mycket har sagts. Några reflektioner kring den nuvarande situationen:

1) Bojkotter är sällan effektiva för att uppnå politisk förändring. Faktum är att de snarare påverkar demokratisk utveckling åt fel håll. Bodströms och Metsos moraliskt högtravande uttalanden må vara intuitivt tilltalande, men det är inte rätt väg att förändra Kina.

2) Den tibetanska "exilregeringen" (den flydde inte, utan upprättades i Indien) har få, om några, legitima frihetsanspråk. Tenzin Gyatso (Dalai Lama) är kommunist. Tibet innan Kinas återerövrande 1950 var en urfattig feodal teokrati, där folkflertalet levde som på medeltiden, kontrollerade av det prästskap och den aristokrati Gyatso representerar i exil.

3) Tibet har aldrig under modern tid varit en suverän stat fri ifrån utländska makter. Sedan medeltiden har Tibet skiftat mellan kinesisk och västerländskt inflytande. Först var det Qing-dynastin, sen var det britterna, sen var det Qing igen. Och så fortsätter det med olika politiska konstellationer fram till år 2008.

Så hur ska man ställa sig till demonstrationerna mot Kina i efterdyningarna av de, med all säkerhet, välregisserade och vältimade upploppen i Lhasa? Demonstrera för demokrati i Tibet. Men ge inte stöd till den "exilregering" (som inte erkänns av något land) och som spelar på västerlänningars okunskap om sina politiska och religiösa uppfattningar. Den samling Gyatso leder representerar inte en frihetssträvan, utan ett vurm för gånga tider, där en liten jordägande elit skodde sig på det stora flertalet.

I valet mellan en tibetansk feodal teokrati - som förvisso hypotetisk skulle vara suverän - där folket lever som på medeltiden, och en kinesisk moderniserande ex-kommunistisk diktatur som ger folkflertalet läskunnighet, medicin, högre levnadslängd, och på sikt ökad demokrati är den senare att föredra varje gång.

Intressant? Andra bloggar om Tibet, Kina

2 comments:

Gabriel said...

Den senare må vara att föredra, men inte att på något sätt förespråka. Det finns fortfarande så mycket att vara upprörd över när det gäller Kina. Men det tvekar jag inte en sekund på att du håller med om, Oscar.

Tack för snabbkursen i Tibets historia! :)

Sundevall said...

I den bästa av världar lever alla i demokratier. Men i valet mellan Tibets "exilregering" och den Kinesiska juntan är det svårt att välja - och "förespråka" - något annat än den sistnämnda.

Kina har givetvis gjort mycket dåligt i Tibet också, utan tvekan. Hade valet stått mellan en demokrati och kinesisk diktatur hade demokratin varit att föredra. Tyvärr är det inte ett val Tibets folk har möjlighet att göra.

Syns på fredag? :-)