Motståndet mot att bejaka och hedra stabila relationer mellan två personer av samma kön har mycket lite med verklig kristendom att göra. Det är också oerhört svårt att se på vilket vis motstånd mot homoäktenskap skulle stärka familjen. Är det inte precis tvärtom? Kristdemokraterna och deras kristfundamentalistiska kompisar har lyckats få familjebegreppet att framstå som hopplöst gammalmodigt. Man kan inte utesluta att det faktiskt har en viss effekt på i vilken utsträckning som människor faktiskt gifter sig. Men den största effekten är att familjen blir politiskt misskrediterad och att vänsterradikaler får öppet mål för sin familjekritiska agenda.
Det är symptomatiskt på Kristdemokraternas ideologiska ökenvandring att "familjepartiet" gör sitt bästa för att göra familjebegreppet så otidsenligt som möjligt.
Partiet är en udda fågel i det svenska politiska landskapet, som de enda uttalat värdekonservativa. KD är också ett ogillat parti som ständigt svävar på riksdagsspärren - antagligen just på grund av partiets speciella variant av konservatism. Partiets politiska gärning denna mandatperiod kommer i det allmänna medvetandet sannolikt att gå ned som ett otidsenligt och reaktionärt motstånd mot könsneutral lagstiftning, diverse pekpinnemässiga förslag från socialdepartementet och en knäpptyst riksdagsgrupp i FRA-frågan.
Men måste det vara så? Konservatismen är på många sätt en levnadskraftig ideologi, som i sin kommunitära form även ger liberalismen en ideologisk match (som den dock förlorar i min mening, men det är en annan fråga).
Kristdemokratins problem är i grunden att politik i Sverige i stort har reducerats ned till det offentliga samtalet, när det kristdemokratiska projektet är kulturellt snarare än "politiskt" per se. I jämförelse med de
Jag tror att Kristdemokraterna har stora möjligheter att bli en livskraftig del av det svenska politiska landskapet om man tog chansen och omfamnade ett statskritiskt synsätt på reglering av privatmoral och kultur. Det går att vara frihetlig från en konservativ värdegrund också. När partier av olika ideologisk färgning säger att t.ex. föräldraförsäkringen borde kvoteras kan KD slå på stora trumman och säga att staten inte är en familjemedlem - det offentliga borde vara bannlyst från att lägga sig i det privata. En konsekvent linje skulle leda till att man landar i att staten inte heller ska lägga sig i relationer mellan homosexuella.
I linje med samma statskritiska synsätt jag skissar på ovan kan man utifrån en hayekiansk grund - en tänkare som appellerar både liberaler och konservativa - landa i åsikten att civilsamhället är en produkt av konkurrens mellan normer, och friheten att experimentera. Moraliska och kulturella frågor är självreglerande, eftersom moral som inte går att "sälja" har en social kostnad, och vice versa. En förutsättning för bättre moral därför friheten att kunna välja livsprojekt obehindrat av statliga pekpinnar.
Skulle KD lägga ovanstående "liberala" perspektiv på alla politikområden skulle man landa i en livskraftig och hälsosamt statskritiskt förhållningsätt till det kulturella och moraliska. Kultur och moral är för viktiga för att staten ska reglera det. Det är ett förhållningsätt som är mycket mer i harmoni med det konservativa idéarvet i min mening.
Till syvende og sidst är Kristdemokraternas problem deras eget. Men för ett parti som snabbt håller på att reducera sig till politisk obetydlighet i rikspolitiken borde man vända och vrida på varje sten för att hitta en ideologisk nytändning som har potential att locka bredare grupper än Heimdaliter och pensionärer.
Intressant? Andra bloggar om kristdemokraterna, konservatism
2 comments:
Var är den bloggskrivande centerpartisten, Oscar?
(God Jul, förresten!)
Han är på ledighet, utan internet :-)
/O
Post a Comment