KDU - De sista punkarna

En kristdemokratisk kollega lyfte ett intressant perspektiv på konservatismen som en form av ungdomsrevolt. Oavsiktligt illustreras poängen av KDU Östergötlands ordförande när han beskriver Pride som "hedonismens segertåg" som "våldgästar vår huvudstad".

När laissez-faire är legio och varje subkulturell yttring från dreadlocks till läderjackor och tatueringar har slutat chockera, vad finns då kvar? Svaret är konservatismen. År 2008 i Sverige finns det antagligen ingenting mer provocerande än att anlägga en 1800-talsanstruken grotthöger-look genom att häckla Pride som alla andra försöker krama ihjäl. Kung, fosterland, bögförakt, och lill-gammal klädstil, typ.

Sidbena och kostym sticker ut på en 20-åring, vilket med all säkerhet unghögern njuter av i fulla drag. KDU är dagens kontrakultur - de sista punkarna.

I takt med att samhället förändras blir nya fenomen norm och tradition. Pride fyller tio i år. Om ett halvt sekel kommer festivalen vara lika svensk som midsommar. Traditioner har visserligen ofta ett värde, men de kan inte ligga som grund för rättigheter. Pride är lika moraliskt OK i går, som i dag och i morgon.

Hayek skrev bra om traditioner och konservatism ur ett evolutionärt perspektiv som delvis illustrerar min egen avesion mot den lagstiftande konservatismen. Han menade att normer och traditioner - likt marknadsekonomin - innehöll en nedärvd och distribuerad kunskap som vare sig kan återskapas eller kontrolleras bättre centralt. Stora samhällsomvälvningar riskerar att slänga ut babyn med badvattnet när man i ett slag försöker skapa Det Nya Samhället.

Lagar finns och kommer förhoppningsvis alltid att finnas. Men som samhällelig "utvecklingsmekanism" är normer överlägset lagstiftning eftersom de - likt marknadsekonomin - tillåter experimenterande. Produkter som inte går att sälja är en utgift, och normer som inte är gångbara har en social kostnad. Men någon lyckas alltid att introducera en produkt eller norm med monetär/social vinst i ett fritt system som tillåter pluralism. På så vis utvecklas både bättre produkter och normer.

Konstigt nog blev Hayek kallad för konservativ - läs hans försvarstal om varför han inte var just det.

Intressant? Andra bloggar om Hayek, KDU, Pride

EU to the rescue

Aaron Israelsson skriver bra på Expressens ledarsida om hur en konstitutionsdomstol - någonting Sverige saknar - förbättrade den tyska "FRA-lagen".

Den tyska lagen liknade också först den svenska, men fick återremitteras efter en vända i tyska förbundsdomstolen. Den förbättrades ytterligare under prövningen i Europadomstolen (Weber Saravia vs Förbundsrepubliken): En oskyldig som utsatts för spaning måste underrättas. Man får inte bedriva godtycklig massavlyssning. Dessa viktiga förändringar skedde alltså inte tack vare någon omfattande debatt, utan för att det är så en konstitutionell demokrati fungerar. I detta avseende är Sverige en bananrepublik.

Det är, faktiskt, skrämmande att försvaret av medborgerliga fri- och rättigheter i Sverige skyddas bättre från Strasbourg än Stockholm. Vi är sannerligen i konstitutionellt hänseende en bananrepublik.

Everybody's an expert

På 60-talet hade Sverige antagligen Europas bäst presterade elever. I dag pekar nästan alla trender nedåt. Vad hände?

Inger Enkvist, professor vid Lunds universitet, menar i en artikel i Axess Magasin att det är sju pedagogiska trender som förklarar varför svenska elever faller i ranking efter ranking. Ett axplock:

Fokuseringen på arbetssätt. Konstruktivismen understryker arbetssättet mer än lärarens kunskaper och förmåga att förmedla. Den förespråkar individuellt arbete eller grupparbete, något som i sin tur haft en enorm inverkan på avsaknaden av lugn i klassrummet. Vissa elever kan använda tiden väl, vissa arbetar någorlunda och andra mycket lite. Läraren får rollen som den som föreslår ämnesområden, tar fram material och finns till hands om eleverna vill fråga om något. De föreslagna uppgifterna ska vara roliga, för endast då kommer eleverna att använda tiden väl. Trots att det inte är läraren som längre egentligen leder arbetet, anses denne vara ansvarig för elevernas resultat.

Miljöteorin. Denna teori menar att duktiga elever inte ska få gå fram snabbare än andra utan ska finnas i klassrummet som miljö för långsammare elever. Eftersom det inte är kunskapsnivån utan jämlikheten som är det egentliga målet, ses det inte som något problem att de duktiga eleverna inte utvecklas så mycket. Miljötanken används också när det gäller elever som har problem med uppförandet. Genom att blanda dem med elever som uppför sig väl och vill lära sig, antas problemeleverna bli hjälpta. Den här synsättet innebär att man använder vissa elever som medel för andra elevers bästa.

Någon annan 80-talist som känner igen sig?

Mitt bestående minne av min grundskoletid långt innan jag formade en politisk uppfattning är vilket jäkla liv det var. Jag gick i en skola där man fullt ut anammade de fashionabla pedagogiska trenderna med öppna klassrum (aldrig en lugn stund), grupparbeten till leda (de ambitiösa gjorde allt), och ändlösa sessioner vid Internet för att finna kunskapen (det blev mycket chattande). Läraren var en coach snarare än en förmedlare av kunskap (ingen respekterade henne).

Åsikter om skolan blir lätt politiserade och alla är av hävd av sin egen skolgång självutnämnda experter. Det går antagligen inte komma från att åsikter om skolan oundvikligen är kopplat till politiska åskådningar. Jag gillar borgerlig skolpolitik - skolan är en tävling mot sig själv och andra där man ska inhämta kunskap och fullt ut realisera sitt egna potential. Jag är ganska nöjd med samhället, därför vill jag inte ha en skola med den nya människan, betygs- eller utfallsjämlikhet och andra utopiska strävanden som överordnade mål.

Men vänstern var inte nöjd. De socialdemokratiska skolexperimenten under efterkrigstiden kan härledas till den radikala vänstervågen som rådde (LGr 69 implementerad under Palmes tid som skolminister var början på förändringen). Skolan var länge en mycket borgerlig domän (dock i stort sett skapad i sin form fram till 60-talet av de tidiga socialdemokraterna) dominerad av en lärarkår med högt anseende och hög lön, präglade av klassiska bildningsideal. Men i den ohämmat framtidsoptimistiska eran som rådde fanns det ingen gräns för tron på social ingenjörskonst.

Ska svensk skolpolitik sättas i sin kontext är den ideologisk broder med proletariseringen av den tidigare oberoende medelklassen, straffbeskattningen för att tvinga båda föräldrarna att arbeta och sätta barnen på statliga daghem, rivningar av oräkenerliga gamla stadskärnor för att rensa ut de gamla (borgerliga) strukturerna, och monopoliseringen av apoteken.

40 år senare tjänar en lärare mindre än en renhållningsarbetare och den vanligaste arbetsskadan är hörselproblem. Jag har haft ett fast jobb i ett halvår och tjänar lika mycket som min mamma som har varit lärare i 30 år. Det är skamligt.

Intressant? Andra bloggar om skolan, skolpolitik, Axess magasin

Sommarstängt

+

=

Ledighet

Det, euhm, liberala Miljöpartiet?

Egentligen borde jag som bloggare ha någon ambition att producera eget material. Men just nu är det semestertider - även från bloggandet - så jag nöjer mig med att skamlöst återposta MP-profilen Zaida Cataláns intressanta syn på diskriminering som fastnade på band i Almedalen:



Utöver att kvinnoförbund ofta framstår som de mest repressiva oavsett påstådd politisk färg går det att göra några andra reflektioner kring förbud mot "diskriminering":

1) Sexistisk reklam är lika lite diskriminerande som när invandrare används för att kränga pizza, eller när politiker avbildas i sarkastiska skämtteckningar. Diskriminering sker när någon bryter mot en princip om lika behandling. Det är löjligt att ropa diskriminering när tillståndet är att allt kan avbildas klichémässigt eller kommenteras sarkastiskt. Lika behandling betyder att alla behandlas enligt samma princip, inte på samma sätt.

2) Att mena att kvinnor, eller män, i gemen blir kränkta av t ex lättklädd reklam är dels för en enskild att göra sig till talesperson för en hel grupp, och dels är det en moraliskt ohållbar ståndpunkt: Diskriminering sker mot individer, inte mot grupper. De senare kan inte åberopa några moraliska rättigheter eftersom de är tankeföreställningar.

3) Även om vi ger Catalán rätt uppstår frågan hur vi avgör vilken reklam som ska förbjudas. Eftersom det är en definitionsmässigt subjektiv fråga om man upplever sig "kränkt" av sexistisk reklam uppstår godtycke. Vi måste också väga det eventuellt goda med förbud gentemot värdet i yttrandefriheten som skulle kringskäras, och den makt över ordet vi skulle lägga i händerna på politiker. Jag vet vilket jag väljer varje gång.

Miljöpartiet försöker casha in politisk valuta genom att utropa sig till partiet för liberaler. Hade jag varit opolitisk liberal hade jag fortfarande känt mig mest bekväm i det blåa blocket när melonpartiet huserar åsikter som Zaidas.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, Zaida Catalán, diskriminering

Gone fishing

i en damm.. Jag åker nu till Visby för årets politikerkollo, därefter försvinner jag på semester. Sporadiska uppdateringar utlovas. Kolla under tiden in Politikerbloggen, och den för varje år allt mer imponerande Almedalsbloggen, som nu också länkar in relevanta blogginlägg från knuff.se.

Syndikalistisk moralism är fortfarande moralism

Niklas Svenlin, syndikalisten som hotade om blockad av en bensinback för han var "kränkt" över att sälja Slitz och Moore, har tagit bladet från mun och förklarar sitt agerande på Expressens debattsida. I sak framför han två argument: dels att "Slitz-kvinnan" inte är en arvtagerska av den "fria sexuella traditionen" i Sverige, dels att "grabbtidningar" objektifierar kvinnor, och att det är fel.

Vad den fria sexuella traditionen är utöver rätten till sin kropp förklarar aldrig Niklas. Däremot framkommer att han är ensamt definierar vad det innehåller. Fri sexualitet är kort sagt, det Niklas säger att det är. I min enfald trodde jag att begreppet frihet omsatt i sexuell praktik innebar en respekt för pluralism - hockey-killen får sin Slitz-brud och popfrillorna kan spana efter indiebrudar, typ. Nej, ty Slitz-bruden har "tillfångatagits" av en "ny-gammal könsordning" och det är fel.

Ska det moraliseras borde man dock först ha på fötterna. Innan 60-talets frihetliga revolution var sex i stort sett en tabubelagd fråga - särskilt för kvinnor. Frågan är om Niklas alltid har varit för "kränkt" för att öppna en grabblaska. Antagligen. Annars hade han sett att kvinnorna behandlas som sexuella varelser i reportagen. Vi är en mils vidd från 50-talets instängda kvinnliga sexualitet. Fångatagen var kvinnan innan den sexuella revolutionen. Den promiskuösa Slitz-bruden och samhället där sex inte uteslutande är en angelägenhet kontrollerad av fadern och maken är ett resultat av den frihetliga revolution som tog fart på 60-talet. Den tradition som en frihetlig vänster deltog i, men som Niklas med all tydlighet inte tillhör.

Inte heller argumentet om objektifiering håller vid granskning. Problemet är uppenbarligen inte objektifieringen per se, Svenlin verkar inte ha problem med det i t ex reklam, där vackra kroppar och ansikten används för att sälja allt ifrån parfym, senaste modet och underkläder. Niklas gillar inte objektifieringen när det finns en sexuell klangbotten. Men objektifiering är inte definitionsmässigt fel. Jag hoppas alla vid tillfälle blir objektifierade, livet hade varit tråkigt annars! Att vara ett objekt utesluter inte att man är något annat i en annan situation. I sexuella sammanhang är inte motpartens intellektuella kvalitéer kanske det första i tankarna, den andre är ett sexuellt objekt, och vice versa. Det är OK.

Objektifiering kan vara fel - när det sker ofrivilligt under tvingade former. Men Slitz-brudarna är inte de viljelösa våp förbudsivrare försöker måla ut dem som. De väljer att frivilligt mot betalning ställa upp på bilder. I sak är det ingen som helst skillnad mellan valfri Slitz-brud och underklädesmodeller - de är i båda fallen driftiga entreprenörer, ofta personliga varumärkesbyggare som väljer att slå en slant av sitt utseende. Vill Niklas Svenlin förbjuda även underklädesreklam? Det är nästa logiska steg i den, eh, "frihetliga" tradition han verkar i.

Oavsett om man gillar "grabbtidningar" eller ej borde varje människa som gör något anspråk på att försvara en sexuell frigörelse inte hota att blockera en affär som säljer tidningar producerade under frivilliga former av alla inblandade, till människor som frivilligt köper dem. Syndikalistisk moralism är fortfarande moralism.

Underklädesmodeller - också tillfångatagna?

Intressant? Andra bloggar om Niklas Svenlin, syndikalisterna, moralism

Stekare mot FRA

Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden inför konceptet "stekare mot FRA" när de skriver om kvällens fest:

Inför kvällen har vi världspremiär för en ny drink! Den heter Mikael Odenberg. Den är en variant på Fidel Castro men ingen vet riktigt vad den innehåller. En nämnd ska tillsättas för att reglera hur den blandas. Försvarsdepartementet säger sig ha snappat upp originalreceptet från förra regeringen och försäkrar alla som tvivlar om att den ska att vara jättegod!

Jag tar en Micke tack!

Oh, the irony

Politikerbloggen rapporter att ett mejl från folkpartistiska riksdagsledamoten Gunnar Andrén om Camilla Lindbergs ställningstagande mot FRA-lagen har kommit på avvägar till Expressen. Tydligen är Mikael Trolin (också FP) vars sambo fick mailet den som vidarebefodrade det.

Andrén kallar nu detta för "gestapometoder" och "stöld av egendom". Till politikerbloggen kommenterar han händelsen:

Ligger det inte i hela tanken med brevhemligheten att ett brev mellan två personer inte ska spridas vidare av en tredje person? Jag har aldrig skickat vidare ett brev till Expressen, Politikerbloggen eller till säkerhetspolisen. I ett annat land skulle det kunnat vara stasi eller gestapo.

Detta säger alltså mannen som deltog i att rösta igenom den mest integritetskränkande lagstiftningen i modern tid som avskaffar just brevhemligheten. På Trolins blogg kan du höra den stringenta argumentationen fångad på band. Övriga kommentarer känns, eh, överflödiga.

Signalpolitik framför miljöpolitik?

Miljöpartiet har ett genuint miljöengagemang som hedrar dem. Men i vissa frågor blir det uppenbart att de prenumererar på en annan ideologi än vi som kallar oss för liberaler.

Bland annat vill man i Stockholms läns landsting förbjuda flaskvatten för det smutsar ned, och få folk att dricka kranvatten istället. Däremot har man ingen åsikt om öl, läsk och andra buteljerade drycker. Om Alliansens argument, att det inte är OK att godtyckligt överpröva individuella beslut och att miljöpåverkan sannolikt skulle vara negligerbar sa MP:

Alliansens argument är skrattretande. Det här är en extremt lönsam och enkel miljöåtgärd.

Därför är det lite roligt när Handelns utredningsinstitut (HUI) kollar hur det faktiskt ligger till med flaskvattnets miljöpåverkan. SvD skriver om deras siffror:

Enligt dessa innebär konsumtion av en liter buteljerat vatten ett utsläpp på 0,8 kilo koldioxid. En liter mjölk ger ett något högre utsläpp, 1,1 kilo, medan motsvarande mängd läsk, lättöl och apelsinjuice medför utsläpp på 2,0, 2,8 respektive 4,8 kilo koldioxid.

Är man en förbudsivrare bör man vara en konsekvent sådan, annars blir det uppenbart att det är mer signalpolitik än miljöpolitik. I debatten som var påpekade även Centerpartiet att alternativet till flaskvatten inte var kranvatten - utan just läsk eller öl. HUI bekräftar även det.

Att förbudsivra mot buteljvatten är signalpolitiskt gångbart, men det är antagligen svårare att kommunicera att alla, alltid, enbart ska dricka kranvatten.

Feminism och värdet av traditioner

Hayek var en intressant tänkare. Någonting jag återupptäcker när jag håller på och läser om Frihetens grundvalar. En stor insikt han gjorde var att planekonomi är underlägset marknadsekonomi eftersom ingen någonsin centralt kan återskapa den distribuerade kunskap alla aktörer på en marknad besitter. Därför kommer alltid planekonomier dras med utbudsbrister och felsatsningar.

En annan insikt i hans speciella evolutionära liberalism, som konnoterar synen på marknaden som en evolutionär apparat där sämre lösningar naturligt sorteras bort och alla har en del av informationspusslet var hans syn på traditioner: Det existerar en distribuerad kunskap i de seder och traditioner vi har - de fyller ett syfte, i någon form, och för någon eller några. Hayek blev anklagad för att vara konservativ på grund av sin åsikt (läs hans försvarstal Why I am Not a Conservative här).

Konservativa attackerar homosexualitet för att det skulle vara onaturligt. En konstig kritik då de mest förhärdade homofober antagligen inte skulle vilja vara utan antibiotika, vattentoaletten, eller bilen - alla betydligt mer onaturliga fenomen än homosexualitet. Bara för att något inte är av naturen är det inte fel. Men bara för att något har social grund, som t ex tradition är det inte heller rätt. Traditioner kan dock a priori sägas ha mer legitimitet än biologiskt betingade fenomen då de är skapade av människor, baseras på någon form av moral, och är en produkt av samma decentraliserade process som skapar det människor efterfrågar på en marknad.

Delvis därför har jag svårt för den feminism som ivrigt bekämpar och beklagar alla tecken på könsmässiga skillnader som om de per definition vore dåliga. Människan är med all säkerhet en produkt av både sitt arv och sin miljö - de lärda tvistar om avvägningen fortfarande. Men vare sig om mitt agerande vid tillfälle X är övervägande biologiskt eller socialt betingat går det inte att dra några moraliska slutsatser enbart utifrån det.

Det måste till en princip, ett moralisk axiom. För mig är den att det som sker under frivilliga former är OK. Frivillighet råder när du inte tvingas att följa andras viljor. Därför rycker jag mest på axeln åt "nyheter" som att det existerar en trivial könsskillnad i trädgårdsarbete och tycket det är ointressant om familjefadern/modern gillar att leka med häcksaxen av biologiska eller sociala anledningar. Är han/hon nöjd, och gör det utan att tvingas till det har jag vare sig en åsikt om vem som klipper gräset i familjen eller har några ambitioner att på politisk väg styra arbetsdelningen i trädgården. Detsamma gäller, givetvis, vem som tar hand om presumtiva barn.

On a related note, jag ser att Timbro har släppt en rapport (pdf) om just Hayek och feminism som jag inte haft tid att läsa än. Får kanske anledning att återkomma till ämnet.

Intressant? Andra bloggar om Hayek, feminism, trädgårdar

Kristdemokratiska väljare: Egotrippade gaphalsar?

Det finns en rad saker som man bör undvika som politiker med omval på agendan. Överst på listan ligger undvik att håna dina väljare. En ganska enkel insikt kan man tycka, men inget som den kristdemokratiska riksdagsledamoten Ingvar Svensson bryr sig om när han i efterdyningarna av FRA-omröstningen retoriskt frågar:

Vart är Allians för Sverige på väg när den låter sig styras av svansen av egotrippade gaphalsar?

Kontentan är antingen att KD har siktet fast ställt på att åka ur riksdagen, eller att integritetsvänner inte är en väljargrupp. Antagligen lite av båda av allt att bedöma. Läs gärna hela Ingvar Svenssons fascinerande tankelapsus och kommentarutbytet för inblick i huvudet på en man med en mycket fascinerande relation till väljare, och en demokratisyn som liknar bolsjevikernas.

Intressant? Andra bloggar om Kristdemokraterna, Ingvar Svensson, FRA-lagen

krypteringaskuten.se

CUF startar i dag krypteringsakuten.se - en resurssida med tips på hur du skyddar dig mot den övervakningsstat som vår regering håller på att upprätta. I den kompetenta supportpersonalen ingår en rad datorkunniga CUF:are, däribland mig själv, som nu äntligen får användning för mina leet skills. Du når oss på support@krypteringsakuten.se!