Grön politik måste vara människovänlig

De gånger man tror att Miljöpartiet har vuxit upp och släng av sig oket av halverade arbetsdagar, friår och nolltillväxt dyker good ol' Schlaug upp och gör sitt bästa för att grusa ens förhoppningar:

Jag menar att det är bra att tillväxten bromsas. Problem uppstår inte på grund av eventuell nolltillväxt i sig, utan på grund att att man byggt system och förväntningar på idén om evig tillväxt.

Följer inte den ekonomiska tillväxten den demografiska tillväxten blir ju givetvis kakan vi delar på mindre och mindre för var dag. Annorlunda uttryckt, det är inget problem om människor blir fattigare. Än värre, det är enligt Schlaug bra om människor blir fattigare. Nu är det gamla språkröret visserligen inte fullt lika, eh, radikal som denna typ, men det torde inte vara någon tvekan om att båda ger uttryck för samma människofientlig ideologi.

Flaskvatten och kontraproduktiv signalpolitik

Upsala Nya rapporterar om att kommunfullmäktige efter Vänsterpartiets lobbande inför en "vattenpolicy". Samtliga nämnder, styrelser och bolag "rekomenderas" att sluta använda buteljerat vatten till förmån för kranvatten. Syftet är att minska miljöpåverkan.

Intentionen är god, och det finns en poäng i att skicka politiska signaler till verksamheter att de måste ha ett miljötänkande. Vad är problemet då? Som HUI har visat släpper en lite buteljerat vatten ut ca 0.8 kg koldioxid under sin livscykel - det kan jämföras med en liter mjölk på 1.1 kg, läsk på 2.0 kg, lättöl på 2.8 kg eller juice på 4.8 kg. Flaskvatten är alltså långt ifrån den största miljöboven.

Men om människor väljer bort flaskvatten och tar från kranen, då är det uppenbarligen en miljövinst. Eller? Problemet - utifrån ett miljöperspektiv - är att buteljvatten är substitut för läsk, öl eller juice, och vice versa. Ta bort buteljerat vatten och människor väljer alternativ som släpper ut upp till fem gånger mer koldioxid, utöver att de är sämre för hälsan. Är det omtanke om miljön som är frågan borde man driva att alla drycker förutom kranvatten ska väljas bort, men det är givetvis inte lika kommunicerbart.

När glädjeyran har lagt sig hos Vänsterpartiet är de välkommna att förklara exakt var miljövinsten står att finna i att ta bort det minst dåliga alternativet bland alla buteljerade drycker. Den underliggande synsättet verkar vara grundat i att människor inte "borde" dricka flaskvatten för det finns ett alternativ som vissa, i detta fall fullmäktige, menar "är" tillräckligt bra. Det skickar visserligen signaler, fel sådana. Dessutom är det dålig miljöpolitik.

Tidigare skrivet om flaskvatten här.

Med rätt incitament

I förra veckan lade vi i landstingsalliansen vår budget för 2009, med offensiva satsningar på bland annat miljön i form av fördubblad miljöersättning och vitessystem för bristande måluppfyllning. Det som rapporteras om i media är framförallt att egenavgiften vid akutbesök höjs.

Det går inte att klandra DN med flera för det - den mediala logiken är att nyhetsvärdet är större på "dåliga" nyheter. Men innan den bloggande vänstern börjar häva ur sig sedvanliga plattityder om klasspolitik borde de beakta följande:

• Att komma rätt i vården handlar om att hamna på rätt nivå snabbt - för politiken handlar det att skapa system som styr vården på ett sådant sätt att patienter gör det. Många som besöker akuten får snabbare hjälp och mer lämplig hjälp på sin vårdcentral. Med Vårdval Stockholm har vi bara på ett halvår fått ytterligare tjugo stycken vårdcentraler (nej, alla ligger trots den populära tron inte på Östermalm, eller för den delen i innerstaden).
  

• Avgiften på 260 kr för akutbesök har legat still i många år. Beaktat inflationen har priset vid akutbesök sjunkit, vilket skapat större incitament att gå till akuten istället för vårdcentralen. Detta skapar större köer och innebär att de som faktiskt behöver akutvård tvingas vänta en orimligt tid. Givet inflationstakten är prisförändringen en inflationsjustering - en justering som kommer leda till att fler får rätt vård i tid.
  

An alliance we can believe in

Alliansens partisekreterare skriver på Brännpunkt om hur samarbetet ska utvecklas, och öppnas upp för fler former av engagemang. Mot bakgrund av sommaren och höstens FRA-debatt, där tystnaden från partierna bitvis var kompakt och föraktet från vissa håll påtagligt (vem minns inte KD:s stjärnskott Ingvar Svensson) känns både initiativet välkommet och lite senkommet.

Moderaternas kommunikationschef är inne på rätt spår med att hämta inspiration från amerikanska valrörelser - möjligheter att kanalisera gräsrötter och släppa kontrollen är A och O för framtida valsegrar. Men om Moderaterna som är först ut med en nya site med fokus på användarskapat innehåll, dock renskrapad på just de möjligheterna, är en fingervisning om Alliansens mediastrategi finns det nog anledning till oro.

Alla fyra sekreterarna förstår behovet av att inspireras av amerikanska valrörelsen och använda nätet. Och man ska givetvis inte förvänta sig storslagna möjligheter över en natt. Detta kan vara början på något mycket stort. Men en fundamental lärdom från den amerikanska valrörelsen är följande: Obama rider inte bara på en bra kommunikation. Han lyfter i alla mätningar för hans politik är change. Människor är dödligt trötta på Bush och den sittande regeringen. De vill ha någonting annat. Att få med gräsrötterna kräver att budskap i botten har förmågan att engagera människor - det kräver visioner.

Alliansens välsignelse kan också samtidigt vara dess akilleshäl. En fyrpartiöverenskommelse blir en kompromissprodukt. Man ger visserligen uttryck för en grundläggande liberal syn på rättvisa i dagens åsiktsdeklaration. Men vad är Alliansens riktning? Arbetslinjen i all ära, men som Fredrik Hardt påpekar, som politisk mål är det torrt och visionslöst.

Centerpartiet är det enda parti som talar om värderingsskifte. Vi har en riktning, och det är sannolikt därför vi har kunnat öka procentuellt sett mer än något annat parti i Stockholm, attrahera liberaler i alla delar av landet som inte nöjer sig med status quo, och öka tre riksdagsval i rad. Mot bakgrund av Alliansens oppinionsmässiga underläge borde de övriga tre ha något att lära sig.

Vill Alliansen som helhet engagera gräsrötterna på samma sätt som man lyckades få sympatisörerna att ta till gatorna mot sin egen regering kräver det ett förändringsbudskap människor kan känna entusiasm för. Dagens deklaration är en lovvärd början, men jag hoppas på större politiska visioner än full sysselsättning när reformgrupperna avrapporterar.

Tidigare skrivet om internetkommunikation här.

Intressant? Andra bloggar om Alliansen, Centerpartiet, internet, kommunikation

Helst inte

De två centerpartistiska riksdagsmännen Jörgen Johansson och Johan Linander motionerar om en ny folkomröstning kring Euron. Johan Pettersson, vice förbundsordförande i CUF skriver som kommentar:

Det finns gott om fördelar med att införa euron. De viktigaste anledningarna är dock moraliska menar jag. Att fullt ut bli en del av fredsprojektet EU är ett sätt att visa att vi ställer upp på idén om att samarbete skapar både välstånd och fred. Med euron skramlande i fickorna som konkret bevis på samarbetet stärker vi den europeiska integration som är orsaken till EU:s framgångar som fredsprojekt.

Jag delar inte Johans analys, av följande anledningar:

• Sverige är Europas mesta frihandelsnation, vi har "visat" att vi ställer upp på idén om att samarbete skapar välstånd både genom EU-medlemskap och vår konsekventa frihandelspolitik.
  

• Ekonomisk politik bör baseras på objektiva grunder om vad som är bra för landet, inte på politiska markeringar. Kommerskollegium bedömer att vi skulle ha haft 13% högre export om vi hade gått med. Å andra sidan rapporterar IMF att Sverige förutspås få en realtillväxt på 3.0% jämfört med 2.2% för Euro-zonen under kommande år. Uppenbarligen tar vi inte skada av att stå utanför.
  

• Europa är inte en OCA (optimalt valutaområde). Inflationstrycket är olika i olika länder, ekonomierna är oerhört diversifierade - jämför EU-15 med Rumänien eller Polen - och den paneruropeiska arbetsmarknaden är för reglerad. När t ex räntorna behöver höjas i ett land behövs de sänkas i ett annat. Sveriges behov kommer i sammanhanget väga lätt mot Tysklands och Frankrikes, vilket är rimligt givet deras andel av euroekonomin.
  

• Jag tror på devisen håll dina vänner nära, men håll dina politiker närmre. Att släppa iväg penningpolitiken till Frankfurt (hur "oberoende" den än är) minskar både möjligheterna att beslutet tas på rätt nivå och att det tas så nära medborgarna (politiskt, geografiskt, ekonomiskt) som möjligt.

Jag tycker kort och gott att CUF:s och Centerpartiets nuvarande ståndpunkt är utmärkt.

Kvinnokraft

Hon var en härlig syn, Theresa May, gruppledaren för Tories i underhuset, när hon gick till talarstolen vid brittiska Torypartiets konferens. Tidningen Guardians fotograf fångade hennes högklackade ben just när hon gick över den klarblå texten ”Conservative” på det grå golvet. En bild kan säga mer än ord. Den här bilden sammanfattade en politisk rörelse. En ny konservatism är på frammarsch och den är kvinnlig.

Elise Claeson skriver intressant och initierat om den brittiska borgerligheten i dagens SvD, som har honörsorden safer & greener. Hög relevans för den i ärlighetens namn ganska manligt teknokratiskt präglade svenska borgerligheten. Att 70% av alla unga svenska kvinnor röstar vänster i Sverige är - och borde uppmärksammas - som ett reellt problem för en framtida valvinst.

Ett erbjudande ni inte kan motstå

Ser via PSW att Island överväger att ta ett lån på 40 miljarder svenska kronor av Ryssland. Översatt till svenska ekonomiska förhållanden skulle det motsvara att vi tog ett lån på 1200 miljarder - eller hela den summa staten disponerar på ett år - för att komma ur finanskrisen. PSW:

Vad kan Ryssland ha för intresse av att erbjuda ett så stort lån till en konkursmässig liten ekonomi på en gammal Natobas i Nordatlanten? En investering som vilken som helst? Visst...

Ja, den som visste..

Vulgärsocialism

- Fackföreningen Byggnads ger ut en liten skrift vid namn "jobbtrafficking", där de plankar argument från Sverigedemokraternas partiprogram, och jämför människor som kommer till Sverige för att söka sig ett bättre liv med de som tvingas in i den slavhandel vi kallar för trafficking. Magnus Andersson anmärker på Byggnads grumliga argumentation, varpå byggnads kommunikationschef skriver som kommentar "åter igen visar det sig att Centerpartiet har förvandlats från ett folkrörelseparti till ett nyliberalt parti för Stureplanshögern."

- Lars Ohly fortsätter att rida vänsterns käpphäst, och skyller finanskrisen på "nyliberalismen". Trots att grunden för krisen är slarvig lagstiftning och klåfingriga politiker som stimulerade till överlåning. I Ohlys värld är dock statliga pålagor i syfte att stimulera politiskt uppsatta mål likställt med "att abdikera för marknaden". På samma sätt som klimatfrågan är ett sätt för avgrundsvänstern att måla om gammal marxism i skön grön färg är finanskrisen ett tillfälle att återlansera 70-talsdoftande förslag.

This just in

Miljöpartiet meddelar efter en intern omröstning att de nu, dryga fjorton år efter att övriga Sverige tog ställning, säger "ja till EU". Välkomna till samtiden, MP.

Don't vote

Okej, jag har hört talas om hollywood-stjärnor med hela världen på sitt samvete. Men detta tar ändå priset. Hade jag varit amerikansk medborgare hade jag övervägt att avregistrera mig från att rösta efter att ha sett följande video.

Oh, snap

Reaktionerna från fundamentalistiska muslimer är så omfattande att förlaget kompenserat författaren och valt att inte ge ut boken som beskrivs som en romantisk historia mellan profeten Muhammed och han nioåriga hustru Aisha. Låt vara att det ter sig lite magstarkt att beskriva en pedofils övergrepp på ett barn som en romantisk historia, men det är inte det som har väckt reaktioner. I stället är det den religiösa kränktheten som försöker sätta punkt för yttrandefriheten. Igen.

- Dilsa Demirbag-Sten, med anledning av att förlaget Random House vägrar ge ut The jewel of Medina i rädsla för represaliser från auktoritärt lagda fundamentalister.