Thursday, January 29, 2009

Smurt!

Ett mail dimper ned i min inkorg som väcker mig från min blogggdvala. "Tack för ett trevligt möte! Kram Herman" läser jag. Som ersättare i ett av kårfullmäktiges oppositionspartier - Borgerliga studenter förlorade som bekant valet - får jag ta del av alla olidligt tråkiga och för studenters vardag helt irrelevanta ärenden som passerar den knarriga och demokratiskt urlakade institution som är Uppsala studentkår. Det trevliga? Det är att kåren nu har svängt i obligatoriefrågan. Alles ist in Ordnung. Kåren - alltid backandes in i framtiden.

Uppsala studentkårs plötsliga vändning under dess vänsterledning, kan nämligen inte betraktas som annat än ur fas med tiden. Kårobligatoriet som utreds på uppdrag av regeringen kommer efter många turer att försvinna innan mandatperiodens slut. Men istället för att ägna sig åt en gnutta kreativt tänkande för att faktiskt erbjuda tjänster som studenterna vill punga ut åtta gånger mer än vad studenterna vid Lunds universitet gör för sitt tvångsmedlemskap, sitter bunkergänget på Öfre Slottsgatan och skriver nyspråkliga pressmeddelanden.

Där kan vi bland annat kan lära oss att kårobligatoriet är att jämföra med samma kontrakt man tecknar med en bostadsrättsförening, och att kåren styrs av demokratiska principer. Demokrati är inte ett resultat, utan en beslutsprincip. Uppsala studentkår är därför definitionsmässigt demokratiskt med sina fria öppna val. Men med en majoritet som har erhållit "hela" 7% av väljarkårens stöd går det på goda grunder ifrågasätta med vilket mandat kårfullmäktige fattar beslut.

Vad gäller Ordförande Hermans nyspråkliga jämförelse med bostadsrättskontrakt är det en upplåtelseform som innebär att ägaren överlåter rätten att nyttja något under en period, utan att ge upp äganderätten över objektet. Den som har äganderätten över boendet - föreningen, eller i Hermans sinnesvärld, studentkåren alternativt universitetet - sätter villkoren och kan neka sökande på mer eller mindre godtyckliga grunder.

Om det efter veckans beslut är kårens officiella syn på kårobligatoriet och rätten till utbildning, då säger även jag att jag hoppar av farsen så snart obligatoriet avskaffas. Någon måtta får det vara i den politiska lekstugan.

Tidigare skrivet om kårens underbara värld här, här, här, här och här.

Intressant? Andra bloggar om Uppsala studentkår, kårobligatoriet

5 comments:

Anonymous said...

Vad dillar du om egentligen? Kåravgiften i Uppsala är 130 kr, vilket är ungefär vad kårerna i Lund också tar. Och i senaste kårvalet var det 13% som röstade, de siffrorna du hänvisar till är från året innan. Jag håller visserligen med dig i sakfrågan, men det vore bra om du kollade upp fakta innan du börjar raljera.

Anonymous said...

jag pratar om hela avgiften man betalar. 12% röstade, men majoritetem erhöll inte alla röster, inte sant? /oscar

Anonymous said...

Ok, läste inte så noga om rösterna. Men vadå, hela avgiften? Lund har samma system som Uppsala, vilket innebär att kåren tar ut en avgift på drygt 100 kr och sedan tar nationerna ytterligare några hundralappar. Att Uppsalastudenterna betalar en åtta gånger högre avgift stämmer inte oavsett hur man räknar.

Sundevall said...

om du säger så, jag litade på skick-pojkarna. Om du har några principiella invändningar mot resonemanget är jag idel öra.

Carl Johan von Seth said...

Angående avgiften får jag erkänna att "åtta gånger" möjligen inte är helt korrekt, det visade sig att jag räknade på ett lite orättvist sätt. Men faktum är ändå att Lunds kårer är betydligt billigare (jag betalade 30 kr i avgift i höstas till Lundaekonomerna) och jag tror att Uppsalastudenter är förhållandevis hårt ekonomiskt belastade av obligatoriet, även om det inte alls är huvudfrågan.