Monday, May 25, 2009

Reklampaus



Jo, jag är väl minst sagt partisk, men Centerpartiets reklam inför EP-valet är mer än ett snäpp bättre än både KD:s och FP:s dito enligt mig. Läs Viggo Cavlings underhållande men inte omotiverade sågning av Allianskollegornas valfilmer.


Mer om EP-valet framöver, på temat varför liberaler bör vara kritiska till att lämna över mer makt åt Bryssel, eller, vart min röst kommer att hamna i EP-valet.

Thursday, May 21, 2009

Svensk demokrati

Ann-Marie Pålsson, moderat riksdagsledamot som nyligen gick ut med att hon inte kommer ställa upp till omval, har en mycket intressant förklaring hon utvecklar på Newsmill. Min övertygelse om riksdagens ställning behöver bli starkare gentemot regeringen blir inte direkt mindre efter ha läst hennes lätt surrealistiska beskriving av hur svag ställning den beslutande makten har visavi partiledningarna och den verkställande makten - regeringen.

Monday, May 18, 2009

Euu-ron



Folkpartiets EU-valsreklam med snustorra Marit. Budskapet kan väl sammanfattas ungefär som "röstar folket fel gör vi om det tills de röstar rätt".

Thursday, May 7, 2009

Copy paste-Börje

"Röde Börje" skriver på DN Debatt i dag om Centerpartiet. Är det inte nästan exakt samma artikel som han återkommande får publicerad på debattsidan i samband med större partievenemang? Tesen att allt har gått åt skogen får man ta med en näve salt: Under Börjes tid tappade vi 16 procentenheter, under Maud har vi ökat 3.

Vad gäller alla myter som flyter runt om Centerpartiets forna "storhetstid" när vi var ett "mittenparti" rekomenderar jag före detta partistrategen Henrik Sjöholms faktaspäckade uppgörelse med myten om Centerpartiets forna vänsterlutning. Borde vara obligatorisk läsning för både sossar med krokodiltårar i ögonen och forna arbetsmarknadsministrar.

Uppdatering: Läs även Dick Erixons kommentar som förtjänstfullt går igenom Börjes egna, eh, demokratiska gärning i partiet under tiden för det ekonomiska samarbetet med Socialdemokraterna. Hörde vi ett klirr i glashuset?

Planekonomi fungerar inte heller i välfärdssektorn

Min kollega Gustav Andersson skriver tillsammans med Helen Törnqvist på Newsmill i dag med anledning av Centerpartiets stämma, där vi kommer att anta ett nytt välfärdspolitiskt program:

Få klagar när Alfa Laval nyligen rapporterade en kvartalsvinst på 1 miljard. Och med undantag av Lars Ohly är det få politiker - även i vänsterblocket - som kräver att byggföretag som Skanska ska förstatligas därför att de skor sig på att bygga järnvägar, vägar och sjukhus till skattebetalarna. Men när välfärdsföretag som Maria Beroendecentrum, som utvecklat livsviktig vård för narkomaner, gick 80 miljoner plus på totalt sex år är det carte blanche att påstå att de tjänar "för mycket".

En sammanställning av över hundra forskningsrapporter visar att konkurrens mellan utförare i vård, skola och omsorg i regel leder till sänkta kostnader, snabbare omhändertagande och mer nöjda patienter och kunder. Vågar inte landsting och kommuner att använda kraften som finns i entreprenörskapet finns risken att vi får både en sämre och dyrare välfärd. Allt fler kommer då att välja att finansiera sina behov av bl.a. sjukvård ur egen ficka. Då är vi på väg mot ett samhälle där plånboken styr vilken samhällsservice man har tillgång till.

Hela artikel.

Monday, May 4, 2009

Reflections on the revolution in Östersund

Nyss hemkommen från CUF-stämman i Östersund efter många bra beslut. Vi är efter stämman för GMO (kan vara lösningen på matbristen i världen), för helt frivillig föräldraförsäkring (hit men inte längre, staten), för kronan, för en nedläggning av Folkhälsoinstitutet (gesundheit är så 30-tal). Och, sist men inte minst, för en avkriminalisering av prostitution.

För mig som har kämpat för frågan i tre år tillsammans med Hanna (som du kan se säga kåt i Rapport här) och ett par till känns det som en stor principiell, men också substantiell seger. Det har har efter beslutet blivit lite liv i bloggosfären - det är ju inte helt kosher att vara för.

Marie Wickberg, också CUF:are, och f.d. vice ordförande skriver följande om beslutet:

I en värld av fria individer, där ingen människa står i beroendeställning till någon annan, där alla människor kan göra rationella och fria val, tänker inte jag vara en moralkärring och bestämma att man inte får sälja sex. Men världen ser annorlunda ut. För det första så lever vi i en ojämställd värld. För det andra finns människor som är beroende av droger, människor som har utsatts för övergrepp, människor som är fattiga, människor som på ett eller annat sätt tvingas att ta beslut de annars inte skulle ta. Det innebär att en marknad skulle vara allt annat än fri. Den som vill legalisera prostitution har slutat att slåss för samhällets mest utsatta, och beslutat sig för att endast lyssna på den lilla minoritet som hävdar att prostitution är himmelriket.

Sex är givetvis en moralisk fråga - och man är moralisk om man tycker saker om det. Men det är inget fel med det. Borgare är vi allihopa, typ. Moraliserande blir man först om man anser att ens egna moral ska övertrumfa andras. Rökande, krökande och äta fet mat är också moraliska frågor - men det är privatmoraliska frågor så länge du inte skadar andra.

Prostitution har funnits, finns, och kommer alltid att finnas. Det är ett faktum vi måste förhålla oss till. Alltså måste den regleras - på något sätt. Mitt konsekventialistiska argument är därför att skadorna från prostitution bör minimeras, eftersom fenomenet som sådant inte går att utrota. Sexmarknaden finns, och så länge den inte är "vit" kommer den att vara rättslös. Att föra in de mest rättslösa i rättsstaten är om något att bry sig om svaga.

Låt oss konstatera att det inte finns några "fria" människor som är som atomer. Allting ingår i ett socialt och ekonomiskt sammanhang. Fri är du så länge du inte är tvingad - oavsett om du jobbar på industrin eller med att sälja booty på nätet. Om sexsäljare är lyckliga eller inte är lika mycket en statlig angelägenhet som om industriarbetaren är olycklig med sitt jobb. Var och en är, eller borde vara, fri att söka sin egen lycka. Det är först när tvång (medräknat ekonomisk nöd) eller osäkra arbetsförhållanden ingår i ekvationen staten får en roll att spela - funktionen blir då följdaktligen att minimera tvånget och reglera arbetsförhållanden. Trafficking är redan verboten.

Vidare, av det principiella liberala argumentet att var och en är suverän härskare över sin egen kropp (egendom) landar i varje fall jag i följande:

1) Att köpa och sälja sex vare sig bör regleras mer eller mindre än någon annan transaktion mellan två samtyckande individer. Men:

2) Denna princip kan överprövas, beroende på graden av pragmatism, om den de facto leder till att friheten sker på bekostnad av att andras friheter - detta är kärnan i Maries motargument. Jag är fullt villig att överväga att offra den "lyckliga horans" rätt att sälja ett nyp om det leder till att situationen blir värre för de som tvingas att sälja sex. Men:

3) Som bland annat socialstyrelsens utvärdering visar har sexköpslagen inte förbättrat situationen för de som tvingas sälja, och den respekterar definitionsmässigt inte de som säljer sex frivilligt. Tvärtom, lagen stigmatiserar och minskar kontaktytorna med polis, socialtjänst och andra samhällsfunktioner som kan hjälpa de som tvingas sälja.

För mig, och CUF, blir därför slutsatsen att sexköpslagen bör rivas upp. Det är principiellt viktigt, helt analogt med rätten till fri abort, och det är också rätt från en konsekvensmässig grund.

Uppdatering: Se Hannas debattinlägg på politikerbloggen.

Intressant? Andra bloggar om CUF, prostitution, sexköpslagen, liberalism