Det finns ett liberalt parti i Sverige som är för en egen valuta, och det är Centerpartiet. Mot bakgrund av att Eurozonen just nu genomlider sitt "Bay of PIIGS" kan det vara läge att färska upp minnet kring varför det är en bra idé att fortsätta ha krona istället för euro.
1. Med en valutaunion är den nominella räntan gemensam via ECB, vilket leder till att realräntan alltid blir lägre i de länder med högst inflation när räntesatsen sätts efter ett genomsnitt. De länder som har en överhettad ekonomi med hög inflation får en konstlat låg ränta, medan länder som skulle behöva stimulera ekonomin får en för hög ränta. Valutaunionen har därmed inte effekten att ländernas ekonomier konvergerar mot en hög eller lågkonjunktur i hela Eurozonen. Tvärtom, valutaunionen verkar destablisera och driva ländernas ekonomier åt olika håll. Jämför Irland och Tysklands respektive situation.
2. Vilket leder till den andra poängen. Samhällsekonomins funktion vilar på två ben, dels penningpolitiken (mängden pengar i ekonomin - inflationstakten) och finanspolitiken (skattesatser, löner). När ECB hanterar pengarna har enskilda länder inte längre räntevapnet kvar för att hetta upp eller kyla av sina ekonomier - den nominella räntan är ju gemensam för alla. Länder tvingas med detta använda finanspolitiken som regulator. Konkret innebär det höjda skatter och/eller sänkta reallöner. Den liberal som oroar sig över det höga svenska skattetrycket borde också oroa sig över scenariot att ett EMU-medlemskap tvingar Sverige att höja skatten för att kyla ekonomin.
3. En verkligt funktionell valutaunion kräver alltså en gemensam kontroll över finanspolitiken, det vill säga lönebildning och skattesatser. Som ett brev på posten höjs nu också röster för mer "integration". Hoppsan! Vad som "skulle" vara en valutaunion kräver i praktiken att staterna lämnar över åtminstone delar av rätten till skatte-, välfärds- och lönepolitik till Bryssel.
4. När inflation och räntor på ett rätt sätt avspeglar ett lands hälsa håller sig finansmarknaderna lugna. Börjar marknaden få vittring om bubblor drar den öronen åt sig och drar tillbaka investeringar. Finanssektorn är därför en vakthund mot misskötta statsfinanser, men det förutsätter bl.a. att länder rapporterar in rätta siffror för nationalräkenskapen. Så länge EMU-länderna struntar i stabilitetspakten kommer Eurozonen återkommande drabbas av kriser.
5. Statsvetare och ekonomer pratar om begreppet moral hazard. Fenomenet där aktörer kan isolera sig från risker trots riskfullt beteende. Case in point: Grekland. Varje försök att "rädda" landet är en politisk signal till de andra EMU-länderna att det är OK fortsatt strunta i stabilitetspakten. En närmast luthersk åsikt är att rätta munnen efter matsäck. Det är, eller borde vara, moraliskt förkastligt att ta en statsfinansiell springnota. Men EU kommer tvingas rädda Grekland. I vågskålen ligger valutans långsiktiga överlevnad. Frågan är om det verkligen Sveriges roll bistå med att rädda en situation som är ett symptom på en dysfunktionell monetär union?
Intressant? Andra bloggar om EMU, euro
No comments:
Post a Comment