Börja med att granska er själva?

Ett gäng vänsterbloggare har startat siten Tvättstugan. Ett i sak lovvärt initiativ för att faktakolla och bemöta politiska påståenden utan faktagrund - från båda sidor av blocket kan man hoppas. De skriver:

Målet är att bemöta faktafel i framförallt traditionell media och eventuell ryktespridning som sker i den politiska debatten.

Gott så. Men frågan är om man kanske inte borde börja att granska sina egna initiativtagare?

Bl.a. står Björn Fridén (Alliansfritt Sverige) med som faktakollare. Den politiska bloggosfärens ryktesspridare par excellence, som nu senast briljerade i oförståelse genom att en helt egen tolkning av Per Ankersjös uttalande:

Nu när förnybart och kärnkraft inte längre står emot varandra så framstår faktiskt kärnkraftsmotstånd som både teknikfientligt och oansvarigt

Ett uttalande som förärades rubriken "Stockholmscentern: Kärnkraft förnyelsebar energi"

Med vidhängande retoriska fråga, säga vad man vill om kärnkraften, men är det inte lite väl kreativt att kalla den förnyelsebar energikälla?

Euhm, va? Det var ju inte riktigt rätt. Fel gör alla ibland, skillnaden är att Alliansfritt - bland flera - gör det medvetet. Vilket understryker det lätt skenheliga i att säga sig vilja tvätta valrörelsen ren från faktafel när man själv sprider dem.

Ett annat exempel färskt ur minnet är t.ex. Ulrika Falks fria fantasier kring Vårdval Stockholm. Om jag inte hade haft ett jobb som inbegriper mer än att surfa bloggar hade jag kunnat dra upp exempel från var och en av initiativtagarna.

Poängen är i vilket fall att ska man granska andra borde man ha torrt på fötterna själv först.

NIMBY vs Gröna Lund

Inte bara Centerpartiet i landstinget skriver på DN Debatt i dag. Utan även partiet i stadshuset via Per och Lukas som har en replik på NIMBY-folket. Ett gäng som nu inte bara är emot höghus, utan också.. Gröna Lund (!).

Fem idéer för vårdval 2.0

Gustav Andersson skriver tillsammans med Tage Gripenstam och Kajsa Hansson idag på DN Debatt om hur Centerpartiet i Stockholms läns landsting vill utveckla Vårdval Stockholm.


Andra bloggar om detta: Peter Andersson, Raymond Svensson

Intressant? Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0, hälsoval stockholm, stockholms läns landsting, alliansen, centern, centerpartiet

Funny coz it's true

Favorit i repris via Johan Ingerö. Dessvärre fortfarande aktuell enligt DN.

Fem liberala argument för kronan

Det finns ett liberalt parti i Sverige som är för en egen valuta, och det är Centerpartiet. Mot bakgrund av att Eurozonen just nu genomlider sitt "Bay of PIIGS" kan det vara läge att färska upp minnet kring varför det är en bra idé att fortsätta ha krona istället för euro.

1. Med en valutaunion är den nominella räntan gemensam via ECB, vilket leder till att realräntan alltid blir lägre i de länder med högst inflation när räntesatsen sätts efter ett genomsnitt. De länder som har en överhettad ekonomi med hög inflation får en konstlat låg ränta, medan länder som skulle behöva stimulera ekonomin får en för hög ränta. Valutaunionen har därmed inte effekten att ländernas ekonomier konvergerar mot en hög eller lågkonjunktur i hela Eurozonen. Tvärtom, valutaunionen verkar destablisera och driva ländernas ekonomier åt olika håll. Jämför Irland och Tysklands respektive situation.

2. Vilket leder till den andra poängen. Samhällsekonomins funktion vilar på två ben, dels penningpolitiken (mängden pengar i ekonomin - inflationstakten) och finanspolitiken (skattesatser, löner). När ECB hanterar pengarna har enskilda länder inte längre räntevapnet kvar för att hetta upp eller kyla av sina ekonomier - den nominella räntan är ju gemensam för alla. Länder tvingas med detta använda finanspolitiken som regulator. Konkret innebär det höjda skatter och/eller sänkta reallöner. Den liberal som oroar sig över det höga svenska skattetrycket borde också oroa sig över scenariot att ett EMU-medlemskap tvingar Sverige att höja skatten för att kyla ekonomin.

3. En verkligt funktionell valutaunion kräver alltså en gemensam kontroll över finanspolitiken, det vill säga lönebildning och skattesatser. Som ett brev på posten höjs nu också röster för mer "integration". Hoppsan! Vad som "skulle" vara en valutaunion kräver i praktiken att staterna lämnar över åtminstone delar av rätten till skatte-, välfärds- och lönepolitik till Bryssel.

4. När inflation och räntor på ett rätt sätt avspeglar ett lands hälsa håller sig finansmarknaderna lugna. Börjar marknaden få vittring om bubblor drar den öronen åt sig och drar tillbaka investeringar. Finanssektorn är därför en vakthund mot misskötta statsfinanser, men det förutsätter bl.a. att länder rapporterar in rätta siffror för nationalräkenskapen. Så länge EMU-länderna struntar i stabilitetspakten kommer Eurozonen återkommande drabbas av kriser.

5. Statsvetare och ekonomer pratar om begreppet moral hazard. Fenomenet där aktörer kan isolera sig från risker trots riskfullt beteende. Case in point: Grekland. Varje försök att "rädda" landet är en politisk signal till de andra EMU-länderna att det är OK fortsatt strunta i stabilitetspakten. En närmast luthersk åsikt är att rätta munnen efter matsäck. Det är, eller borde vara, moraliskt förkastligt att ta en statsfinansiell springnota. Men EU kommer tvingas rädda Grekland. I vågskålen ligger valutans långsiktiga överlevnad. Frågan är om det verkligen Sveriges roll bistå med att rädda en situation som är ett symptom på en dysfunktionell monetär union?


Intressant? Andra bloggar om EMU, euro

DN Kulturs osvikliga känsla för estetik

The Destruction of Empire, av Thomas Cole

Förra årets längsta och mest infekterade konstdebatt började när utställningen Figurationer, en utställning om realism och romantik i norsk samtidskonst, gick av stapeln i somras. På ena sidan stod "retrogardet" på Axess magasin som vill höja statusen på figurativ konst. På andra sidan Sydsvenskans Eva Ström som kallar det för måleri med bruna toner, och Kajsa Ekis Ekman, Jessica Kempe et. consortes på DN Kultur.

Axess chefredaktör Johan Lundberg som främsta representant, argumenterar för estetikens och skönhetens värde i konsten - och därmed för romantiken och figurativt måleri i synnerhet. Konst som kräver hantverksskicklighet. Udden är riktad mot modernismen, och en nutida konstsektor som är mer upptagen med politiskt poserande än skönhet (Anna Odell, Nug, hela Konstfack, med flera).

Ström och DN Kultur å sin sida reser ragg för varje tillstymmelse till påstående att konst kan värderas efter någon estetisk måttstock. Dessutom är romantiken oundvikligen sammankopplad med fascismen och nationalism. Romantik och figurativt måleri är därmed inte en fråga om skönhet, utan om politisk estetik.

Kritiken andas en viss schizofreni: Det går rimligen inte att försvara modernismens avantgardes politiserade och samtidigt kritisera att det finns politiska underströmningar som anslöt sig till romantiken och figurativ konst. Ska samma måttstock tillämpas är det antingen fel eller rätt med politiserad konst och estetik, oavsett innehållet. I annat fall reduceras debatten ned till att definiera bort vad man upplever som obehagliga idéströmningar på estetisk grund.

Man gör sig skyldig till den sortens anspråk på estetisk objektivitet som man (felaktigt) anklagar försvararna av Figurationer att vara förkämpar för. När agendan egentligen inte är mer dramatisk än att höja statusen på figurativt måleri och det inneboende värdet i skönhet, oaktat vilka politiska krafter som har vurmat för den eller den konstinriktningen.

Med det sagt, min inställning till konst är enkel: Jag gillar det som är vackert. Skönhet är ett evigt och bestående värde, medan politik är flyktigt och föränderligt. Bra konst behöver inte vara mer än en vacker, skickligt målad tavla. Och den måste kunna värderas enbart på dessa grunder.

Varför denna utläggning? Figurationsdebatten ansluter nämligen direkt till den om Lars Vilks måleri. Som densamme Johan Lundberg skarpsynt påpekar: Helt plötsligt har DN Kultur blivit osunt intresserade av konstens estetiska kvalitéer. Inte direkt kosher. Istället för att oreserverat ställa sig på yttrandefrihetens sida vill man nu "problematisera" Vilks måleri. Lustigt eftersom samma kultursida tog diametralt motsatt ståndpunkt kring Anna Odell. Ett "konstverk" som nog enligt de flesta är kvalitativt jämförbart med Vilks taffliga rondellhundar.

Poängen är följande: Den breda vänstern, som DN Kulturs skribenter får betraktas som en del av, har gjort avbön från det positiva som upplysningen förde med sig. Att det finns värden som är bestående och universella, däribland rättigheter.

Som Bo Rothstein skriver:

Istället för en politik ”för alla” (barnbidragen!) har vänstern blivit till ett konglomerat av politiska krafter som strävar efter att uppfylla intressena hos olika identitetsgrupper, vars medlemmar uppfattar sig som förtryckta genom sin gemensamma (och marginaliserade) identitet. Det kan vara någon av alla våra etniciteter, någon av alla olika sexuella läggningar, någon av alla de många olika kulturella intresseyttringarna, någon av många olika handikapp.

När marxismens ekonomiska teori dog, dog också vänsterns "hårda" vetenskapliga kärna och dess sista anspråk på objektivitet och universalism. En famlande vänstern omfamnar istället intressegrupper.

När identitetspolitik ersätter universalism bedöms varje fråga ur ett maktperspektiv. Vem är över- och underordnad? Därför skyndar DN Kultur till Anna Odells försvar när udden är riktad mot etablissemanget och psykvården. Vilks udd - enligt Ekman - står mot muslimer. Därför måste yttrandefriheten "problematiseras". DN Kultur balanserar med detta på en mycket tunn tråd mellan upplysning och relativism, utan att egentligen ta ställning för något.

Exemplet är tyvärr signifikativt för varför den breda vänstern inte längre är liberalismens bundsförvant som försvarare av yttrandefriheten.

Intressant? Andra bloggar om Axess magasin, figurationer, konst

Småaktighetens år

Alliansen, alternativt Allan eller Allianen som det går att läsa det som efter logobytet, är inte ett registrerat varumärke, rapporterade Resumé i dag. Vem som helst kan köpa det.

Det har tydligen SSU gjort, och håller varumärket i all väsentlighet som gisslan:

Om de lovar att arbeta hårdare mot ungdomsarbetslösheten kan de få köpa tillbaka det, säger SSU:s Jytte Guteland.

Säg vad man vill om den Austin Powers-doftande loggan. Det är nästan så SSU kan behålla grafiken. Men maken till småaktigt pubertalt politiskt stunt får man nog ändå leta efter denna sidan av decenniet.

Eller jo. Nedanstående youtube-film ger begreppet en skitig valrörelsen en ny innebörd.

Dagens graf

Undra på varför EMU-samarbetet går lite knackigt..

(via Cornucopia)

"Från det kalla Centerpartiet till de varma Sverigedemokraterna"

"Sverigedemokraterna är det enda politiska parti som seriöst behandlar de frågor som folk bryr sig om i dag och är viktiga och avgörande för Sveriges framtid."

Trevliga och lite timida CUF-kollegan Stefan har som bekant gått från att vara liberalkonservativ till att bli islamofob här i dagarna. Tråkigt.

Om Jimmy Åkersorks personliga välkomnande av Stefan till fållan är ett utslag för fantastisk medlemsvård eller brist på andra stabila nykrekryteringar får vara osagt. Lite lustigt är det i varje fall att en partiordförande, även för ett parti som opererar från något garage i Sölvesborg, personligen möter och rekryterar en ungdomsförbundare.

Enligt egen utsago lämnar Stefan (innan han blev avsatt vill säga) det kalla Centerpartiet för de varma Sverigedemokraterna. Jag har full förståelse om Stefan upplever C som kallt - de åsikterna han har torgfört det senaste året har legat - vad ska man säga - en bit från mittfåran. Bemötandet blir därefter. Vice versa hade nog varit upplevelsen om man drev linjen mer arbetskraftsinvandring inom Sverigedemokraterna.

Men OK. Stefan har nu sin nya familj, en samling av ideell sanningsägare i "framtidspartiet" SD. Det är skönt och mysigt att vara bland meningsfränder, oavsett om man hittar dem hos C eller SD.

Frågan är om människor i stort upplever Sverigedemokraterna lika varma, som Stefan gör?

Ett axplock av vad the finest minds i SD har slagit fast som problemen och den bästa - varma - politiken för riket:

"Nej till arbetskraftsinvandring som är lönedumpning"
- Hej då all liberal ekonomisk teori

"Invandring kostar för mycket"
- Kakan är statisk, och strunt i välfärden som förutsätter ökad invandring för större skatteintäkter

"Papperslösa invandrare ska inte få vård"
- Ditt människovärde sitter i din svenskhet

"Viss" utländsk adoption kan tillåtas"
- Blut und boden v. 2

"Blankt nej till homoadoptioner"
- Alla har rätt till två föräldrar, bara de är av rätt kön

"Det är en glidande skala från homosexualitet till djursex"
- Faktiskt

"Nej till diskrimineringsombudsmannen"
- Ett verktyg för muslimer att montera ned det svenska samhället (faktiskt citat)

"Invandrare som inte anpassar sig till svensk kultur ska ut"
- Kulturpolis? Varför inte!

Ha så kul, Stefan.

Jag - yngsta kandidaten någonsin (?)

Semester och en plågsam släng av magsjuka har lagt lite hinder för bloggandet. Som redan har rapporterats i media och av Ordförande Andersson och Markus Berglund, blev jag härom veckan vald som förstanamn på landstingslistan Uppsala-Knivsta - en av tre listor inför valet 2010.

Jag är därmed den yngsta landstingsrådskandidaten i Sverige, så vitt jag vet, och tydligen yngsta toppnamn för Centerpartiet någonsin (?) till posten. Det känns djupt hedrande, större än vad jag först trodde, och givetvis mycket roligt. Tack till alla som har visat mig förtroendet.

Tillsammans med KD:s 22-åriga förmåga Ebba Busch som blev etta på deras kommunlista torde åtminstone 2/4 av Alliansen i Uppsala gå till val på rekordunga förstanamn. Om det blir motsvarande föryngring i M och FP vet jag inte, men något verkar vara på gång hos Moderaterna.

Min uppflyttning från den föreslagna 3:e platsen skedde inte under särskilt dramatiska former. Mer liv och lust var det inför kommunlistan, där stämman ajournerades och återupptogs efter två veckor. Stefan Hanna fick till slut förtroendet att stå på förstaplatsen, när den föreslagna ettan Örjan Berglund avsade sig sin kandidatur i kölvattnet av uppståndelsen kring hans julkortsutskick.

Alla turer kring kommunlistan sparar jag nog till mina eventuella memoarer - det räcker med att säga att det har varit en uppslitande tid för många inblandade, särskilt Örjan och Stefan. Jag är glad att det är över, för båda deras skull och för vår sammanhållning inför valet. Nu gäller det att sluta leden och jobba tillsammans mot den 19 september.

Räkna med större fokus på landstingsfrågor på bloggen framöver!